I Sverige kostar det samhället hela 4 300 kronor per dag att hålla en person inlåst. Samtidigt får många intagna ingen möjlighet till utbildning, en situation som kan beskrivas som samhälleligt självskadebeteende. Så mycket som 4 300 kronor om dagen – är detta verkligen rimligt?

Många av de som avtjänar sina straff får vänta på att läsa upp sina betyg, och de som har fullständiga gymnasiebetyg, oavsett kvalitet, nekas att studera vidare och få yrkesutbildning. De enda som får en chans är de som saknar svensk kunskaper – de hänvisas till SFI, Svenskundervisning för invandrare. Kriminalvården har alltså stängt dörrarna för dem som skulle kunna bidra till ett laglydigt liv genom utbildning.

Kristdemokraterna har nu föreslagit att bygga ett kloster i Kumlaanstalten för att fokusera på intagnas ”moraliska och andliga utveckling”. De menar att långa fängelsestraff är meningslösa om de inte leder till en förberedelse för ett laglydigt liv. Detta är en åsikt som många kan hålla med om, men frågan kvarstår – hjälper det verkligen en person som saknar både utbildning och stöd?

Föreställ dig en ung man som precis blivit fri. Han har växt upp i fängelse, och nu står han där med en papperskasse och en brottshistorik, utan bostad eller laglydiga kontakter. Han ska nu förvandlas till en hederlig medborgare, utan någon form av stöd eller utbildning som underlättar detta. Detta belyser den absurda situation där vi, genom brist på stöd, istället skapar en ond cirkel av återfall i brott.

När kriminaliteten ökar, ökar även antalet fängelsestraff och strängare straff för brott. För att lösa platsbristen har Kriminalvården nu påbörjat arbetet att göra enkelrum till dubbelrum och skapa 700 nya fängelseplatser. Men är det verkligen rätt väg att gå? Statistiskt sett återfaller nämligen nästan hälften av de intagna i brott efter att ha avtjänat sina straff, vilket visar på ineffektiviteten av den nuvarande metoden.

Rehabilitering är ingen enkel process, men en första åtgärd skulle kunna vara att ge varje intagen möjlighet till utbildning och därigenom rusta dem för ett liv utanför fängelsets väggar. Detta är särskilt viktigt när kostnaderna för att hålla någon inlåst är så astronomiska som de är. "Utbildning först, därefter kan vi fundera på andlig utveckling", är ett mantra som borde implementeras.

Ett klart exempel på detta är den danska filmregissören Thomas Vinterberg, som skapar verk av medelklassens livs- och samhällsfrågor. I hans senaste projekt "En familj" visas hur klimatförändringar och sociala orättvisor kan leda till samhällens sammanbrott. Just nu är det hög tid för Sverige att följa Danmarks exempel och agera mot klimatkrisen – en fråga som faktiskt påverkar alla.

Det skulle vara ytterst fördelaktigt för samhället att investera i utbildning för intagna eftersom de flesta av dem en dag kommer tillbaka till sina lokalsamhällen. Ute i samhället ser vi också att betalningarna för brottsoffer och socioekonomiska kostnader till en stor del kommer att öka ifall vi inte tar tag i problemen tidigt. Genom att erbjuda utbildning kan vi förbereda den intagna för ett liv utan kriminalitet, vilket i slutändan kommer att spara samhället både pengar och lidande.