På sociala medier sprids ogrundade "ADHD-tester" som kan leda till att många söker vård för helt normala beteenden. TikTok, den populära plattformen bland unga, har blivit en smältdegel för kuriosa kring ADHD, med miljontals videor som diskuterar symptom och personlig erfarenhet.

Genom att söka på 'ADHD' på TikTok står man inför en massiv mängd innehåll – allt från roliga klipp om tecken på ADHD till djupgående personligheter som beskriver kampen med en hjärna som vägrar lugna ner sig på natten. Enligt en rapport från SVT har Sven Bölte, professor i psykiatri, utvärderat några av de mest populära klippen och funnit att många av dem beskriver symptom som inte har något att göra med ADHD. Dessa klipp kan ge en snedvriden bild av diagnosen och skapa missförstånd kring vad ADHD verkligen innebär.

Forskning utförd av en grupp nordamerikanska forskare bekräftar detta. De rapporterade att mindre än 50 procent av TikTok-klippen som de granskade överensstämde med de aktuella medicinska kriterierna för ADHD. Dessutom framhävs att vanligt förekommande mänskliga upplevelser, såsom att ha svårt att koncentrera sig eller att vara glömsk, lätt kan misstolkas som tecken på en neurologisk funktionsnedsättning, trots att dessa upplevelser kan ha helt andra förklaringar, inklusive brist på sömn.

Detta blir extra problematiskt när man ser hur ADHD-diagnoser idag slukar en stor del av resurserna inom barn- och ungdomspsykiatrin. En larmrapport från Socialstyrelsen visar att faktumet att hela 70 procent av läkarbesöken inom BUP handlar om ADHD-utredningar. Detta pekar på en oroande trend där sociala medier och deras inverkan skapar en snöbollseffekt av människor som söker vård för ADHD.

Men vad ligger bakom denna ökade efterfrågan på ADHD-vård? Har vi att göra med en ”social smitta” där ju mer ADHD uppmärksammas, desto fler söker hjälp för det? Något som är tydligt är att de flesta ADHD-diagnoser idag inte bara handlar om att öka medvetenheten; det finns en reell oro bland ungdomar och deras föräldrar. Många känner att de inte klarar av de stigande kraven i dagens samhälle, vilket gör att de söker en diagnos som ett sätt att hantera sina känslor och sina upplevelser.

En alarmande trend visar att mer än 10 procent av pojkarna i åldern 10–17 idag är diagnostiserade med ADHD, och enligt Socialstyrelsen förväntas det öka till 15 procent i framtiden. ADHD-diagnosen blir för många en del av deras identitet, en känsla av gemenskap och förståelse i en värld som kan kännas överväldigande. Men istället för att skapa samhörighet bör vi fråga oss vilket syfte medicinska diagnoser egentligen fyller.

Sven Bölte påpekar att identitetsskapande inte bör vara syftet med medicinska diagnoser. Varför fortsätter vi, trots denna kunskap, låta TikTok och andra sociala plattformar styra vår förståelse av komplexa sjukdomstillstånd? Om vi ska kunna hantera effekterna av TikTok-diagnoserna och säkerställa vården för dem som faktiskt behöver hjälp, finns det stora utmaningar framför oss – utmaningar som vi inte kan ignorera.