Nathalie Gunnarsson, en gravid kvinna, drabbades av havandeskapsförgiftning men mödravården tog inte hennes oro på allvar. När SITUATIONEN plötsligt blev kritisk, behövde barnet, Ivar, plockas ut med akut kejsarsnitt redan i vecka 27. Under flera veckor svävade Ivar mellan liv och död, en chockerande upplevelse som skulle påverka deras liv för alltid.

"Varför lyssnade de inte på mig? Det får inte gå till så här," uttrycker en frustrerad Nathalie som kämpar med sina känslor efter den traumatiska upplevelsen.

I dag, snart två år gammal, kryper Ivar tyst mot sin mamma Nathalie i soffan och bläddrar försiktigt i en bok. Hans dramatiska start i livet har lämnat djupa spår. Läkarvetenskapen har åtagit sig att ständigt förbättra sin vård för gravida kvinnor och deras barn, men berättelsen om Nathalie påminner oss om att mycket arbete återstår.

Det är viktigt att gravida kvinnor blir hörda och att deras farhågor tas på allvar av vårdpersonalen. Många kvinnor har liknande historier där de kämpar för att få den hjälp de behöver. I Nathalies fall ledde bristen på uppmärksamhet till en situation som kunde ha slutat i tragedi.

Under senare år har det blivit mer fokus på havandeskapsförgiftning och dess potentiella risker för både mor och barn. Vårdinstanser har börjat implementera rutiner för att tidigt identifiera och behandla sådana fall, men det kan alltid göras mer.

Nathalie hoppas att hennes berättelse kan inspirera till förändring och göra vården mer lyhörd inför gravida kvinnors behov. Ingen annan ska behöva gå igenom det hon och Ivar gjort.

Kampanjer och utbildningar för vårdpersonal är avgörande för att höja medvetenheten om havandeskapsförgiftning och förbättra denna kritiska aspekt av mödravården.