Ordföranden för Vänsterpartiet Angered, Kristofer Lundberg, har blivit utesluten ur partiet. Den officiella motiveringen bakom beslutet förblir osäker, och partistyrelse har valt att inte offentliggöra några detaljer. Men kommentarer från ledande partiföreträdare antyder att det handlar om en komplex fråga där principiella och strategiska skäl spelar in.

Maria Forsberg, den biträdande partisekreteraren, nämner att Lundberg har orsakat en 'stor otydlighet' kring Vänsterpartiets ställning och att han har 'stöttat en organisation som var med i attacken den 7 oktober', vilket syftar på Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP). Denna svåra situation ställer frågan: Vad betyder det att stödja en sådan organisation för politiken inom Vänsterpartiet?

Lundberg har varit öppen med sina kontakter med PFLP och menar att partiet länge varit medvetet om hans relationer, inklusive när en representant från PFLP deltog i ett möte under lokalföreningens årsmöte tidigare i år. För Lundberg är detta ingen källa till skam: han framhåller att PFLP är en stor, sekulär och marxistisk organisation med tiotusentals medlemmar. 'Det är oseriöst att bara avfärda dem,' säger han i intervjuer.

Vänsterpartiets ledning verkar dock ha en annan syn. Lundberg's uteslutning tolkas av vissa som en åtgärd mot hans personliga agerande snarare än en strikt principfråga. Ali Esbati, tidigare riksdagsledamot och partistyrelseledamot, påpekar att uteslutningar i Vänsterpartiet sker när partiets intressen skadas, vilket väcker frågor om vad som menas med 'skada' i detta sammanhang.

Partiets ekonomiska talesperson, Ida Gabrielsson, beskriver Lundberg som en 'sekterist' som skadar partiet. Här lyfts en intressant aspekt fram: den personliga insatsen och den inflytande Lundberg har haft, snarare än hans ideologiska stöd för PFLP.

Uteslutningen av Lundberg framstår därmed som en kombination av strategiska och principiella skäl - men det råder knappast något tvivel om att partiet har haft en mer ambivalent inställning till PFLP tidigare. Tidigare uttalanden och handlingar från partiföreträdare tyder på en viss tolerans för sådana kontakter, särskilt med tanke på Vänsterpartiets historiska relationer till liknande organisationer.

Till exempel, den dåvarande partiledaren Jonas Sjöstedt träffade 2018 medlemmar av 'Grupp 194', som har kopplingar till DFLP, en utbrytarorganisation från PFLP, känd för terroristaktiviteter. Tydligheten i Vänsterpartiets ståndpunkter ifrågasätts med backspeglar mot deras historia.

I takt med den politiska debatten som uppkommit kring Lundbergs uteslutning, står det klart att Vänsterpartiet står inför en tuff väg framåt. Om partiet verkligen vill rensa ut sympatisörer till PFLP, är det uppenbarligen ett långt arbete som ligger framför dem. Lundberg själv beskriver situationen som 'ett sanslöst hyckleri' och understryker att det inte bara handlar om principer utan också om strategisk politik.

Så vad händer nu? Kommer Vänsterpartiet att ta ställning mot sina egna kopplingar, eller kommer skvaller och interna stridigheter att fortsätta att skugga partiets framtid?