Skräckfilmer, kusliga utklädnader och ruggiga spökvandringar – det är att åter igen den tid på året då vi omfamnar skräcken. Många av oss kan inte motstå frestelsen att slå på en skräckfilm när höstmörkret faller över Sverige.

Men vad händer exakt i våra kroppar när rädsla utlöses, och varför finns det de som njuter av dessa skrämmande upplevelser? För att få svar kontaktade vi Katja Valli, professor i kognitiv neurovetenskap vid Högskolan i Skövde.

Under de senaste åren har den amerikanska traditionen av Halloween blivit alltmer populär i Sverige, och många väljer att fira denna skräckhelg på olika sätt, allt från att skära pumpor till att se skräckfilmer med vänner.

När vi blir skrämda aktiveras amygdalan, en del av hjärnan som bearbetar känslor, särskilt negativa sådana som rädsla. Amygdalan kommunicerar med hypothalamus, vilket sätter igång en kedjereaktion i kroppen kopplad till det så kallade ”fight or flight”-svaret.

Kroppen går in i beredskap, med ökad hjärtfrekvens och frisättning av stresshormoner som adrenalin och kortisol. Det här är samma reaktion man upplever oavsett om man befinner sig i en verkligt farlig situation eller om man bara ser en skräckfilm. Flera studier visar att sådana situationer kan skapa en känsla av eufori när man avslutat och övervunnit rädslan.

Att bli skrämd i trygga miljöer, som att titta på skräckfilmer, kan vara stimulerande för många. Katja nämner att det krävs en känsla av säkerhet för att kunna njuta av skräcken, och det är en stor del av varför vi attraheras av spännande aktiviteter, såsom extremsport – så länge vi känner att vi kan kontrollera situationen.

Efter att ha upplevt rädsla, börjar hjärnan frigöra dopamin, vilket leder till en känsla av belöning och glädje. Detta kan vara orsaken till att många söker sig till skräckgenren; det är inte bara spänningen av att vara rädd som är lockande – utan känslan av lättnad och eufori som kommer efteråt.

Ändå är inte alla entusiaster när det kommer till skräckupplevelser. Det finns individuella skillnader – vissa personer njuter av att bli rädda, medan andra helt och hållet undviker skräckfilmer av rädsla för mardrömmar.

Katja förklarar att skillnader i hur vi hanterar rädsla kan bero på genetiska faktorer och livserfarenheter. Vissa söker adrenalin och dopaminkickar, medan andra finner skräckfilmer för stressande utan återkommande njutning. Det är dock möjligt att utveckla en slags motståndskraft mot rädsla genom exponering; att utsätta sig för det som skrämmer kan konditionera hjärnan att hantera liknande situationer bättre framöver.

Men är det bra att kolla på skräckfilmer? Enligt Katja kan detta vara gynnsamt för dem som kan bygga upp motståndskraft gradvis. Men om man har känslighet eller tendenser till ångest, rekommenderar hon att man snarare bör undvika sådana upplevelser.

Så nästa gång du slår på en skräckfilm eller planerar en spökvandring, kom ihåg att det inte bara handlar om rädslan i sig – det handlar också om hur vi bemöter och övervinner den. Klarar du av att se skräckfilm utan att bli skrämd? Utmana dig själv i år!

Varför inte dessutom pröva att leka med tanken på att besöka ett riktigt spökhus? Det kan ge en adrenalinkick av stora proportioner!