För bara några dagar sedan snappade jag upp en video med jubilanta polisstudenter, sprudlande av glädje, inte bara för att de tagit examen, utan för att staten planerar att betala av deras CSN-lån. Just nu lägger regeringen stor vikt vid polisen och satsar enorma 1,38 miljarder kronor i nästa års budget för att stärka rättsväsendet.

Det här tillskottet är en del av en större plan där hela budgeten för rättsväsendet förväntas öka från 69 miljarder kronor 2023 till otroliga 100 miljarder kronor år 2027. Detta är utan tvekan en del av Tidöpartiernas löften om ökad lag och ordning, fler poliser och ett tryggare Sverige – särskilt i kampen mot de organiserade gängen.

Det verkar som om det har vuxit fram ett nytt förtroende för polisen i samhället. Det handlar nu om att slå ner på brottslighet, höja straffen och öka antalet fällande domar. Men det är värt att notera att fortfarande finns det en underliggande kultur kring fängelser som betraktas som "hustler's academy", vilket innebär att det finns en risk att kriminella aktiviteter fortsätter.

Vår syn på rättsväsendet liknar dramat i en polisserie; vi investerar vårt intresse tills skurkarna gripes, och sedan tappar vi snabbt bort oss. Premiären av den tredje och sista säsongen av Tunna blå linjen känns påtaglig, och det är inte bara en slump.

För några år sedan var det svårt att föreställa sig hur en vanlig influencer kunde proklamera "ACAB" (alla poliser är bastarder) utan att mötas av kraftig motreaktion. I säsong tre fokuserar serien på problematiken kring droghandel och hur det påverkar de oskyldiga i samhället. Vi får en inblick i medelklassens kamp, där hippiekulturen påstår sig vara för legalisering av narkotika, ungdomar som langar på skolorna och gängmedlemmar som spränger skolor.

När en explosion inträffar, med tragedin av en död vaktmästare och flera allvarligt skadade barn, fördjupas dramatik och vi ser hur vardagen för de poliser som Magnus och Sara kämpar med familjelivets utmaningar, präglade av sjukdomar och brist på intimitet, vävs samman med stor dramatik.

Tunna blå linjen erbjuder en realistisk skildring av polisens arbete, där deras uppdrag agerar som fond för de mänskliga relationerna mellan karaktärerna. Det är värt att nämna att poliser också är människor med egna bekymmer och känslor.

Cilla Jackert, skaparen av serien, har strävat efter att ligga närmare verkligheten och skildra polisers vardag. Vi får en känsla för deras liv genom lunchtidens verklighetsbaserade skildringar av whiplashskador, skilsmässor och komplicerade familjedynamiker. Visst uppstår det konflikter, men i slutändan framstår polisen som den goda kraften i ett samhälle i konstant förfall.

Under Black Lives Matter-rörelsen har ordet "copaganda" dykt upp, ett begrepp som används för att beskriva hur poliser i medierna ofta framställs som hjältar. Men i Tunna blå linjen har skaparna strävat efter att ge en mer nyanserad bild av polisens verklighet.

Serien blir som mest träffande när den låter skådespelarna lysa, och de små, intima scenerna får utrymme. Det handlar om ett samhälle som speglas, inte bara genom polisens arbete, utan också genom de människor de möter i sin vardag.

Tunna blå linjen är utan tvekan en av SVT:s mest framstående produktioner på senare år, mest för att den inte räds att utforska de verkliga utmaningarna i svenska samhället. För dig som funderar på att söka en gratis utbildning till polis – kom ihåg, verkligheten kan vara betydligt mer komplicerad än vad som visas på skärmen.