Sverigedemokraterna: Sverige är fullt – det är dags att säga det klart

Sverigedemokraterna (SD) har länge förespråkat ett asylmottagande i säkra tredjeländer. Hjärtat i detta förslag är tydligt: personer utan rätt att vistas i Sverige eller EU ska inte ges tillgång till att resa hit. Ingen ska behöva riskera livet på färder över Medelhavet eller betala mänskliga smugglare för att söka skydd.

På senare tid har förslaget om asylmottagande i tredjeländer fått mer uppmärksamhet, delvis inspirerat av samarbeten mellan Danmark och Storbritannien med Rwanda, samt Italiens avtal med Albanien. Flera andra EU-länder, som Österrike, Finland, Tyskland och Polen, har också visat intresse för liknande lösningar.

Idén är att avvisa asylsökande och hänvisa dem till att de kan tas emot utanför EU, vilket är en grundläggande strategi för att bryta människosmugglarnas affärsmodell – en målsättning som både Socialdemokraterna (S), Miljöpartiet (MP) och Moderaterna (M) har uttryckt.

För att detta ska bli verklighet krävs en förändring av asylprocedurförordningen. En sådan förändring diskuterades under förhandlingarna om migrationspakten, men gick tyvärr förlorad längs vägen.

I maj 2024 skrev 15 medlemsstater, inklusive Danmark och Norge, ett öppet brev till EU-kommissionen med förslag om att införa asylmottagande i tredjeländer. Det råder ingen tvekan om att andra länder ser på denna möjlighet.

Inför EU-toppmötet den 17 oktober sände kommissionens ordförande Ursula von der Leyen ett öppet brev där hon diskuterade innovativa lösningar för att hantera illegal migration. Hon nämnde även att kommissionen under nästa år avser att se över reglerna kring säkra tredjeländer.

Ett viktigt koncept som lyftes fram är så kallade återvändandehubbar, platser där illegala migranter och utvisningsdömda brottslingar kan placeras i väntan på utvisning till sina hemländer. Sverige skulle kunna initiera denna process och verkligen fastställa att ett nej är ett nej.

Om Sverige kombinerar asylmottagande i tredje land med återvändandehubbar kan detta revolutionera den europeiska asylpolitiken och möjliggöra en reglerad invandring – ett gemensamt mål som alla partier påstår sig stödja.

Intressant nog är Ursula von der Leyen EPP-gruppens kandidat till ordförandeposten för EU-kommissionen, vilket är jämförbart med EU:s president. Trots detta är det anmärkningsvärt att det enda partiet i Sveriges riksdag som fullt ut ställer sig bakom dessa två migrationspolitiska åtgärder är ett konservativt parti från en annan partigrupp i EU.

Regeringen, trots sina ambitioner om ett paradigmskifte inom migrationspolitiken och det föredömliga arbete som Maria Malmer Stenegaard har gjort, verkar inte våga trycka på för verkliga förändringar. Det är hög tid för Sverige att påbörja arbetet med återvändandehubbar och att klart deklarera stöd för en översyn av tredjelandskonceptet. Alla seriösa politiker borde inse att detta är den enda vägen framåt.

Det är dags för EPP-partierna i regeringen att arbeta tillsammans med sina europeiska partner och utarbeta en tydlig kommunikation till både svenska folket och omvärlden: Sverige är fullt. Migrationskrisen kräver handling, inte fler tomma löften.

Jimmie Åkesson, partiledare (SD) Ludvig Aspling, migrationspolitisk talesperson (SD)