Krisen som hotar vår natur är här. En oroväckande mängd arter försvinner på grund av allt för intensivt jord- och skogsbruk, jakt och fiske, klimatförändringar samt spridning av gifter och andra föroreningar. Våra ohållbara produktions- och konsumtionsmönster är roten till problemet.

Konsekvenserna av denna naturkris är katastrofala. Till exempel står Östersjön inför en stor kris och kämpar för att ge oss och andra arter tillgång till ätbar fisk. När arter trängs undan förändras ekosystemen, och de kan inte längre bibehålla de resurser som är nödvändiga för vår välfärd och överlevnad. Enligt uppskattningar är nästan hälften av världens bruttonationalprodukt (BNP) direkt beroende av produkter och tjänster från naturen. Av de 1 200 största företagen i världen är 85 procent starkt beroende av naturresurser. Det står klart: vår ekonomi och välfärd är djupt förankrad i livskraftiga ekosystem.

Klimatkrisen är dessutom nära sammankopplad med naturkrisen, och de förstärker varandra. När skogar avverkas, våtmarker dräneras, och stränder bebyggs förlorar vårt samhälle ett naturligt skydd mot de extrema väderfenomen som klimatkrisen för med sig. Samtidigt minskar skogarnas kapacitet att absorbera koldioxid, vilket ytterligare accelererar klimatförändringarna.

Vad måste göras senast 2030?

Denna situation är inget nytt; redan för trettiofem år sedan enades FN:s medlemsländer om en internationell konvention för att motverka förlusten av biologisk mångfald. Trettio år senare, i 2022, kom länderna överens om konkreta åtgärder för att rädda naturen, med tydliga mål och strategier för att stoppa naturkrisen senast 2030.

Tyvärr har framstegen varit långsamma. Trots klara åtaganden har endast en bråkdel av världens länder implementerat de handlingsplaner som krävs av FN. Faktum är att svenska regeringen har minskat insatserna för naturvård och aktivt motarbetat EU:s strikta regler för skydd och återställande av natur.

Sverige är ett av de länder som hittills inte har levererat på sina löften, trots att miljöminister Romina Pourmokhtari vid det senaste FN-mötet uttryckte en vilja att driva på för förändringar. Som nyhet kan nämnas att vid den pågående FN-konferensen i Colombia, där biologisk mångfald står i fokus, förväntar vi oss att Sverige tar sitt ansvar och verkligen driver igenom förändringarna.

Det är avgörande att Sverige och andra länder:

– Lämnar övergripande handlingsplaner och påbörjar genomförandet för att rädda den biologiska mångfalden genom att skydda och restaurera natur, samt ändra produktions- och konsumtionsmönster.

– Säkerställer rättvis finansiering så att rika länder bär sin del av kostnaderna, särskilt när deras konsumtion påverkar globala ekosystem. Urfolkens rättigheter och deras kunskap måste lyftas fram som viktiga för att bevara den biologiska mångfalden.

– Inför åtgärder som prioriterar hänsyn till biologisk mångfald i alla beslut, inte minst inom näringslivet och finanssektorn.

Än finns det tid för Sverige och världens länder att vända utvecklingen. Om vi är villiga att släppa den kortsiktiga vinsten och snabbt göra omställningar kan FN-mötet i Colombia bli en vändpunkt som säkerställer vår framtid. Vi har alla ett ansvar att agera NOW – för naturens skull och för kommande generationer!