Filmljudsteknikern Paul Ottosson från Skånska Lönsboda, tillsammans med sin fru Karen och deras son Theo, är en av tusentals familjer som har förlorat sina hem efter de förödande bränderna som härjat i Los Angeles-området den senaste veckan.

Familjen tvingades evakuera i tisdags när lågorna rasade.

Nu är Paul tillbaka i det postapokalyptiska landskapet av Pacific Palisades efter branden.

En obehaglig lukt av brända material

På gatan står det som återstår av familjens bil, bara ett metallskelett. Lukten av rök är påträngande; den tränger in i kläder och genom munskydd. Det är inte den mysiga doften av en grillkväll; istället är det en stark lukt av brända batterier, plast och elektronik. Detta är precis vad som har brunnit, och det förklarar kanske huvudvärken som Paul känner av.

– Jag hade hoppats hitta något här, säger Ottosson medan han trär över ruinerna.

Utrustad med en hacka, en metallsax, munskydd och en hatt mot solen, är han fast besluten att leta.

Den saknade resväskan

Mitt i det som kan ses som nattens mörker finns en resväska som familjen inte fick plats med i bilen när de flydde. Paul vänder en skottkärra över väskan och hoppas på det bästa. Den innehöll minnen från Sverige; saker han och hans familj tagit med sig efter att hans mamma tragiskt gick bort i covid.

– Det är markören på skattkartan. Det kan bli ännu viktigare nu, för det kan vara det enda som överlevt, säger han.

Han pustar ut och ser över tomtgränsen, där allt ser likadant utbränt ut. Han minns hur han fick grannarna att åka sin kos i tid. Ett koreanskt par i 90-årsåldern tillsammans med sin son.

– Om de hade stannat kvar, hade de inte haft en chans, säger Paul. Det känns som det bästa jag gjort här – att ha räddat tre liv.

Efter att ha hackat i betong, klippt av ståltrådar och lyft skräp, inser han snart att hans ansträngningar kan vara förgäves.

– Tänk om det finns något oskadat minne här?

Paul lyfter skrot och utbrister:

– Det är inget kvar!

Det är ingen egentlig chock. Vad kan verkligen överleva ett sådant inferno?

Men trots förödelsen fortsätter han att rota igenom den förkolnade högen. Han är här nu. Till sin förvåning upptäcker han att vissa saker faktiskt har klarat sig.

Han hittar först vad han tror är gamla biblar, men de visar sig vara fotoalbum från tidigare år.

– Här jagar pappa älg, säger han och försöker försiktigt bända upp de svarta sidorna.

Medan fotoalbumen är brända, finns det bilder som sett bättre dagar, tack vare skottkärran som gjort sitt bästa under omständigheternas tryck.

Det finns även virkade dukar som hans mamma gjort – de ser faktiskt oskadda ut.

Fortfarande hoppfull

Vid poolområdet ser han att kylskåpet överlevt. Det har stått tillräckligt långt ifrån huset för att klara sig. Paul kikar in och säger:

– Jag hade hoppats på bättre viner, men dem har vi nog druckit upp… skriver han med ett snett leende när han plockar med en flaska rosé och några flaskor av sonens favoritläsk.

Han går runt till ingången, vilket låter knastrande under skosulorna.

– Jag hade en Bafta-award gjord av marmor och tjock mässing, jag trodde att jag kanske skulle kunna hitta den här. Men det ser inte ut som om den finns, säger han när han gräver med spaden i dammet.

Paul pekar runt bland ruinerna: Där låg köket, här var vardagsrummet, gästrummet. För honom som aldrig varit där förut är det omöjligt att se mer än den öppna spisen, men i Pauls huvud finns bilderna av hur det faktiskt såg ut. På tredje våningen låg kontoret med utsikt över havet.

– Det var utsikt mot havet, från Malibu till Santa Monica. Nu finns ingenting kvar.

Skyddsängeln som klarade sig

I horisonten ser han en motorbåt glida fram på Stilla havet.

– Se så fint det är, säger han, medveten om att den här utsikten aldrig kommer bli hans igen.

– Hur känns det att vara tillbaka här och gå igenom saker?

– Det är inte roligt att se, det är så mycket personligt värde som inte finns längre. Det var inte mycket jag kunde ta med mig.

Bafta-trofén dyker inte upp. Men där vid den öppna spisen gör han en ovärderlig upptäckte – en vas och en liten keramikfigur.

– Titta, det är en skyddsängel. Vi fick den av mamma, som ville att vi skulle ta med den efter att pappa gick bort. Hon tryckte den i min frus hand och sa ’ta den med, ta den med’. Och den är fortfarande här. Helt otroligt.

Uppdateringar och videos från den tragiska branden fortsätter att komma in.