Svenska Filminstitutet står inför stora ekonomiska utmaningar som tidigare har rapporterats av Dagens Nyheter. I årets höstbudget fick svensk film inget ökat stöd, vilket har lett till betydande nedskärningar.

Nu kommer 20 av institutets 140 tjänster att avskaffas, samtidigt som sättet som stödresurserna fördelas kommer att förändras. Tidigare fanns flera olika typer av stöd att ansöka om, inklusive ett marknadsstöd för breda och publikvänliga filmer. Från och med nu kommer all finansiering att centraliseras hos filmkonsulterna, som kommer att ansvara för att värdera projekt och besluta om stöd. Individuella filmskapare och producenter får nu rikta sina ansökningar till ett något mindre antal konsulenter, vilket kan leda till en mer effektiv hantering av ansökningarna, men samtidigt minskar det mångfalden av röster i beslutsprocessen.

En av de berörda är Jannik Splidsboel, dokumentärfilmskonsulent sedan 2022, som lämnar sin tjänst i november. Han påpekar att systemet med två konsulenter för dokumentärfilm har bidragit till trovärdigheten i besluten. Splidsboel lyfter fram vikten av individuella och personliga berättelser, särskilt i en tid då allmänheten dagligen utsätts för desinformation och manipulation.

Den svenska dokumentärfilmen har under de senaste åren fått ökad internationell uppmärksamhet med framgångsrika verk som ”And the King Said, What a Fantastic Machine” och ”Hacking Hate”. Splidsboel anser att den nuvarande framgången för svensk dokumentärfilm inte bör användas som en anledning att minska stödet. Istället föreslår han att man bör ta tillvara på det fokus som Filminstitutet har lagt på dokumentärfilm, som har visat sig lönsamt.

Charlotta Denward, chef för produktionsstöd på Filminstitutet, förklarar att den nya struktureringen av stödresurser syftar till att maximera antalet medel som når branschen. Hon betonar att konsulenterna kommer att få ett tydligt uppdrag att stödja både bred publikkino och mer konstnärlig film. Trots nedskärningarna ser Denward positivt på hur det nya systemet ska kunna fungera effektivt och säkerställa att så mycket pengar som möjligt går till filmproduktion.

Denna omstrukturering kan potentiellt ha en djupgående effekt på den svenska filmbranschen, och kritiker fruktar att den kan hindra yngre, mindre etablerade filmskapare från att få det stöd de behöver. Det återstår att se hur dessa förändringar kommer att påverka landets filmindustri och dess framtid.

Den svenska filmsektorn byggde tidigare en stark plattform för kreativa berättelser, och framtiden kan bero på hur väl Filminstitutet hanterar dessa betydande förändringar.