Det är ofta så att en hel säsong av fotboll kan kulminera i en enda match, och så var det också för IFK Göteborg förra året. De lyckades rädda sig undan kvalspel med en avgörande volley av Adam Carlén i sista stund mot Varbergs Bois.

Men i år har laget igen hamnat i bottenstrid. Skillnaden är att Mjällby AIF, som nu står på andra sidan, är betydligt starkare än Varberg, och jagar sin bästa placering i klubbens historia med en fjärdeplats i sikte.

1–0 i Mjällbys favör var därför inte oväntat. Mjällby har byggt ett starkt och sammansvetsat lag, medan Blåvitt verkar vara en ansamling av dyra individualister som inte får spelet att fungera tillsammans. Det kändes som att Mjällby var närmre 2–0 än IFK Göteborg ens kom i närheten av att kvittera.

När Allsvenskan 2024 tog slut, var det med andan i halsen som IFK Göteborg undvek kvalspelet, bara ett mål från att hamna där, tack vare att Mjällby inte kunde sätta dit sitt andra mål. En annan faktor var att IFK Värnamo förlorade mot IF Elfsborg utan att göra mål, vilket i sin tur räddade Göteborgs öde.

Det var sju grader och grå novemberfukt när domaren Victor Wolf blåste igång matchen på Strandvallen. Blåvitt fick det svårt att få tag på bollen när Mjällby snabbt och säkert flyttade den mellan sina lagdelar, ledda av de skickliga spelarna Nicklas Rojkjær och Elliot Stroud.

Redan tidigt i matchen förtjänade Mjällby att ta ledningen med flera avslut, varav Arvid Brorsson missade ett oerhört bra läge efter en frispark. Dessutom blev mittenlåset Gustav Svensson neddragen av Jacob Bergström på ett sätt som borde renderat ett kort men han lyckades återhämta sig och spelade vidare.

Elliot Stroud öppnade målskyttet under tilläggstid efter ett fint förarbete av Imam Jagne, vilket satte Blåvitt i en direkt pressad situation. Det krävdes nu en miracle comeback för att undvika kvalspel och pressen var monumental.

Tränaren Stefan Billborn betonade vikten av att fokusera på defensiven under halvtid, och spelarnas engagemang för att hålla resultatet intakt visade att de verkligen ville undvika kval. Den andra halvleken blev en verklig nervpärs för alla som höll på antingen IFK Göteborg eller IFK Värnamo, men inget mer avgörande hände, och så spelade sig IFK Göteborg till en fortsatt plats i Allsvenskan.

Det återstår dock betydande frågor att diskutera nu när säsongen är över. Fansen har redan utsett klubbchefen Håkan Mild och ordföranden Richard Berkling till syndabockar för lagets misslyckande. Det har startat en debatt om vad som gick fel under säsongen.

Mild och Berkling är ansvariga, men det är också tydligt att den tekniska direktören Ola Larsson har en större del av ansvaret för det sportsliga fiaskot. Många fans undrar nu om deras beslut har lett till att IFK Göteborg blivit en mer konkurrenskraftig förening över tid.

Resultatet är delat; å ena sidan har de säkerställt ekonomin genom kloka försäljningar men å andra sidan ser vi att de sportsliga resultaten inte matchar. En förändring på ledande positioner kan vara nödvändig.

Frågor som nu ställs är: finns det starkare alternativ för ordförandeposten? Vad händer om vi inte ser några kvalificerade efterträdare till de nuvarande rollerna? Supporters måste börja reflektera över dessa frågor för att IFK Göteborg ska kunna återhämta sig och bygga en starkare och mer konkurrenskraftig grupp inför nästa säsong. Utan förändringar kan vi befinna oss på samma ställe nästa år.