I Sverige är vi vana vid att strandskyddet och allemansrätten betraktas som självklara och viktiga värden. Det är en rättighet vi är stolta över, särskilt när vi ser hur situationen ser ut i andra länder, där rika individer kan köpa upp stränder och stänga ute allmänheten.

I den uppmärksammade romanförfattaren Safiya Sinclairs verk "Det här är Babylon" (2023), utforskar hon hur kapitalismen påverkar lokalbefolkningens tillgång till naturen, vilket tangerar en liknande debatt i Sverige. I hennes hemstad Montego Bay på Jamaica har invånarna knappt längre tillgång till havet eftersom stränderna köps upp av hotell för att bli exklusiva turistområden.

Det är skrämmande att tänka på att även vårt strandskydd kan komma att försämras. Tidigare förslag har avvisats i riksdagen, men högerpartierna, i samverkan med Sverigedemokraterna, fortsätter att driva en agenda för att luckra upp reglerna kring strandskyddet. Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD) kallade häromdagen den nya politiken för en "liberalisering" av strandskyddslagstiftningen, vilket återspeglar en trend mot att endast de med resurser får tillgång till våra naturperler.

Det aktuella lagförslaget skulle innebära att strandskyddet slopas för insjöar som är en hektar eller mindre, samt för vattendrag som är två meter eller smalare. Detta skulle få allvarliga konsekvenser för den biologiska mångfalden i Sverige, något Naturskyddsföreningen också varnar för. Uppskattningar visar att avskaffandet av strandskydd kan leda till att omkring 5-10 procent av Sveriges skyddade yta försvinner.

Det finns en djupt oroande trend där politiker och investerare tenderar att prioritera privata intressen framför allmänheten storlek. Frågan om vem som har tillgång till våra stränder och rekreationsområden ställs på sin spets, och det är en ojämlikhet som vi alla bör reagera på.

Det är inte bara en fråga om att bevara naturen; det handlar också om vår rätt att njuta av den. Vi som växt upp i Sverige vill kunna bada, fiska och promenera längs med våra vattendrag utan att oroa oss för privat äganderätt som stänger oss ute. En vision om en framtid där endast en liten del av befolkningen har tillgång till stränderna är inte bara orealistisk, utan också fullständigt oetisk.

Vi bör kämpa för att bevara allemansrätten och strandskyddet, som möjliggör att alla kan njuta av Sveriges fantastiska natur. Om vi inte står emot kan vi snart vara på väg mot en framtid där våra stränder blir en lyx för de rika, precis som i Jamaica.