"Sons" är den andra långfilmen skriven och regisserad av Gustav Möller, känd för sin kritikerrosade debut "Den skyldige". I denna nya film fortsätter han att utforska teman kring policing, men med ett nytt perspektiv – en fängelsevakt som ställs inför en överraskande och potentiellt livsförändrande situation när en intagen med ett mörkt förflutet anländer.

Filmen utspelar sig nästan helt i det stängda fängelsemiljön, vilket ger en tryckande och instängd känsla för både karaktärerna och publiken. Möller använder sig av ett långsamt tempo, vilket är typiskt för nordiska berättelser, för att bygga upp spänning och djup.

Trots de starka skådespelarinsatserna och den intressanta idén, lyckas filmen inte alltid nå de höjder som "Den skyldige" gjorde. Många tittare kan känna igen sig i den dämpade tonen och avsaknaden av den intensiva spänning som filmens trailer kan ha lovat. Förhållandet mellan de två huvudpersonerna känns ibland svagt, med endast några få scener som verkligen fångar tittarens intresse.

Det är värt att notera att sveket och plottwisten som förekommer mitt i filmen ger en insyn i hur relationer kan påverkas av hemligheter och maktspel. En skakande och tankeväckande upplevelse kan tyckas vara på sin plats, men för vissa kan filmens logik kännas något otrolig – en reflektion över hur liknande situationer kan utspela sig i verkligheten.

Oavsett, "Sons" är ett sevärt val för en regnig söndagseftermiddag, oavsett om det är på biograf eller i hemmets stillhet. Det är en film som väcker tankar och samtal om de psykologiska effekterna avarbete inom rättsväsendet och de dolda djupen av mänskliga relationer. Missa inte chansen att se den på Stockholms Filmfestival 2024, där den förväntas skapa många diskussioner och reflektioner bland publiken.