Visst fanns det tecken redan vid Donald Trumps installationsceremoni på Kapitolium i januari, där tech-giganter som Mark Zuckerberg och Jeff Bezos satt i hedersplatser. Den politiska påverkan på amerikanskt näringsliv har bara fortsatt att växa.

I dagens USA kan ett företags framgång hänga på relationen till Vita huset. Företag med självbevarelsedrift har insett behovet av att följa presidentens sociala medier för att inte missa viktiga tullar eller politiska uttalanden.

Men ingen kunde förutse att en amerikansk president skulle inleda en era av statsägande av företag, särskilt inte en republikan. Trots detta har Trump gått sin egen väg och har nyligen börjat blanda sig i bolagsaffärer vilket kännetecknar hans osedvanliga stil. Nu har staten blivit största ägare i bland annat Intel och MP Materials.

Trumps administration verkar dessutom vara på väg att se på försvarssektorn med samma ögon, där både Lockheed Martin och Boeing har nämnts i sammanhanget.

I Sverige ser vi paralleller med Magdalena Anderssons ambitioner. Hennes förslag om en svensk industripakt och en statlig investeringsbank förefaller inte överraskande, särskilt med tanke på Socialdemokraternas vänsterinriktning.

Andersson argumenterar för att statlig delägarskap skulle kunna gynna svensk tillväxt och den gröna omställningen. Precis som Trump, vill hon att staten ska få tillbaka något av sina investeringar.

Men staten brukar sällan vara en effektiv ägare. Det handlar ofta mer om politik än om avkastning för aktieägare. Ett exempel är Intel, där det är svårt att tänka sig att företagsledningen kan fatta beslut som går emot presidentens vilja.

Donald Trump har själv kritiserat företagsledare för deras affärer med Kina, vilket ytterligare sätter press på företagen.

Det är ironiskt att USA, med sin pågående konflikt med Kina, nu inför strategier som påminner om kommunistiska metoder, som ”gyllene aktier”.

Även svenska socialdemokrater verkar inspirerade av detta, och vill se mer statlig kontroll, särskilt inom försvarssektorn.

Men statligt ägande skulle kunna hämma innovation och konkurrens. Det är också viktigt att påminna om att svenskar redan har ett strängt regelverk som gör att staten har inflytande över försvarsindustrin.

Att skapa en statlig investeringsbank kan tyckas attraktivt, men historien visar att politiker oftast inte är bra på att välja vinnare i företag. Snabba politiska förändringar, som vi sett med reduktionsplikten, gör att det är bättre att låta privata investerare styra.

Trumps exempel borde fungera som en varningssignal. Politiker ska underlätta för näringslivet, men inte styra över hur det ska drivas. Vi bör undvika att hamna i en situation där staten styr allt för mycket.

Det finns viktiga visioner för framtiden, men hur vi ska nå dit är en annan fråga.