I ett modernt och avskalat kök är det inga grevestövlar som pryder golvet när Fredrik Benke Rydman ger en nytolkning av Strindbergs naturalistiska sorgespel "Fröken Julie". Denna uppsättning kombinerar effektivt dans och teater med en stark visuell estetik, där techno och franska chansons sätter stämningen, allt medan en filmkamera finns närvarande för att förstärka teman av ensamhet, erotik och maktkamp på den stora duken i bakgrunden.

Istället för att fokusera på klasskillnader utforskar föreställningen dagens frustrerade man och hur traditionella könsroller är i upplösning. Daniel Koivunens karaktär, den servila Jean, befinner sig i denna miljö och kämpar med sin osäkerhet. Han frågar sig vilken attityd som passar bäst i detta komplexa spel av makt och begär. Koivunen lyckas fånga Jean på pricken, något som verkligen bidrar till att förmedla den emotionella intensiteten i stycket.

Dessutom bidrar den unika kombinationen av livefilm och scenkonst till att fördjupa åskådarens upplevelse. I en tid där traditionella berättartekniker ofta ifrågasätts, visar denna uppsättning hur bilder kan interagera med berättarperspektivet på ett nyskapande sätt. Det är en stark kommentar till mänsklig interaktion och den ständiga sökandet efter mening och tillhörighet, vilket ger föreställningen en relevans som sträcker sig bortom dess litterära ursprung. Rydmans tolkning tar oss på en känslomässig resa som vi sent kommer glömma.