Forskning visar: Sexåringar lär bäst genom lek!

DEBATT. Regeringen har nyligen meddelat att grundskolan ska bli tioårig och att förskoleklass ska ersättas med en ny årskurs ett. Anledningen bakom denna förändring är att många elever lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper i svenska och matematik.

Medan detta är ett allvarligt problem anser jag att regeringens föreslagna lösning är helt fel väg att gå.

Faktum är att förskoleklassen redan är obligatorisk, vilket innebär att grundskoleutbildningen faktiskt redan är tio år lång! Vad är det då som verkligen behöver förändras för sexåringarna? Det handlar främst om två faktorer: innehållet i undervisningen och metoderna som används för att förmedla detta innehåll.

Utbildningsminister Johan Pehrson har i sina uttalanden ställt krav på att det nya innehållet i årskurs ett ska “följa grundskolans ämnes- och kursplaner” och därmed “stäka fokus på tidig läs- och skrivträning”. Detta låter bra på ytan, men det är en osannolik formulering, eftersom förskoleklassen redan följer grundskolans läroplan och undervisningen inkluderar matematiska resonemang, språk och kommunikation.

Pehrson har också betonat i TV4 att undervisningen ska inriktas på att “läsa, räkna och skriva” med fokus på upprepning. Men forskning visar tydligt att innehåll skall vara inkluderande och lekintegrerat, med en balans mellan vuxenstyrda och barnstyrda aktiviteter.

Det blir tydligt att det Pehrson föreslår står i kontrast till massor av forskning som stöder leksynergier i lärande. Den forskning som åberopas i den utredning som ligger till grund för beslutet förespråkar också en undervisningsmodell som kombinerar ämnesfokus med barns perspektiv, leksbaserad undervisning och en dialog med barnen.

Det är värt att notera att den forskning som utredningen åberopar stödjer tanken att barn lär sig genom aktiva, lekbaserade metoder snarare än genom en ensidig och repetitiv ’traditionell undervisning’. Att regeringen väljer att gå emot dessa fynd är inte bara oroande – det är alarmerande.

Det finns ett överväldigande antal studier som visar att barn lär sig mest när de engageras i kreativa och interaktiva aktiviteter, samt genom att delta i dialoger med både kamrater och vuxna. Att ignorera denna kunskap och istället favorisera en “traditionell pedagogik” är en väg som riskerar att urholka våra barns utbildning.

Vi måste inse att målet bör vara att ge lärare de resurser och den stöd de behöver för att kunna genomföra en effektiv och inkluderande undervisning som fungerar för varje elev i olika barngrupper.

Ja, vi behöver åtgärder för att säkerställa att elever lämnar grundskolan med adekvata kunskaper. Regeringens insatser bör fokusera mer på att stödja kvaliteten i undervisningen snarare än att sänka åldern på barnens skolstart, vilket i praktiken kan leda till en pedagogik som är föråldrad och kontraproduktiv.

Johanna Aringer, universitetslektor vid Linköpings universitet, forskar om barns meningsskapandeprocesser och betonar vikten av att reformer inom skolan baseras på den senaste forskningen för att verkligen skapa en positiv förändring i utbildningssystemet.