I en tragisk händelse i Gaza blev den sjuåriga flickan Halima allvarligt skadad när två drönare slog ner strax utanför hennes hem. Hennes mamma, Zarifa Nawfal, bevittnade det fruktansvärda ögonblicket när hon rusade ut för att hämta vatten till familjen och fann sin yngsta dotter livlös på gatan, med en spräckt skalle och täckt av blod.

Profilsåldern kan lätt förknippas med krigets brutalitet. Halima dödförklarades kort efter attacken på Al Aqsa-sjukhuset i Deir al-Balah, vilket lämnade familjen i djup sorg. Men hoppet tändes när hennes farbror upptäckte att hon fortfarande levde, och hon transporterades till sjukhus för livräddande behandling. Efter en vecka med syrgas började Halima att andas på egen hand, även om hennes tillstånd förblev kritiskt. Hennes skallben behövde akut kirurgiskt ingrepp och hon utvecklade en infektion i hjärnan.

I maj evakuerades Halima med sin familj till Beirut, genom ett program som syftar till att hjälpa svårt skadade palestinska barn. Trots att Libanon tidigare var relativt stabilt, har konflikten mellan landet och Israel eskalerat det senaste året. Eid Afana, en släkting till ett annat barn som får vård på samma sjukhus, berättar att nu skräms barnen återigen av ljudet av bomber, ett minne de ville glömma.

Läkaren Ghassan Abu Sitta, som driver det hjälpande programmet, rapporterar att det är en svår situation både för palestinska och libanesiska barn. Lokala sjukhus har fått prioritera libanesiska barn med liknande skador, vilket har begränsat tillgången till behandling för nyanlända från Gaza. Skadorna är synonyma; brutna och krossade ben eller ansikten, som vittnar om krigets grymhet.

Halima har nyligen genomgått en lyckad operation i Beirut men kämpar fortfarande med sitt minne. Hennes mamma uttrycker ett djupt engagemang för att stanna kvar i Libanon, trots att kriget har intensifierats även där.

– Libanon är inte bara ett annat arabland, det är en syster till Gaza. Vi är som två själar i en kropp, säger Zarifa Nawfal och lyfter fram den djupa kopplingen mellan de båda regionerna.

Det är en påminnelse om att i krig är det ofta barnen som bär tyngden av konsekvenserna, och deras skador, både fysiska och psykiska, kommer att påverka dem för livet.