Att sälja massproducerade kläder, transportera dem med flyg och bränna överbliven produktion i öknen på andra sidan jorden verkar inte vara en hållbar affärsmodell.

Trots detta har Shein och andra kinesiska företag kopierat den västerländska affärsmodellen och tagit den ett steg längre. En ung kille med rufsigt hår går omkring på en rykande soptipp i en ökenmiljö omgiven av vilda hundar. Det är lätt att börja associera till filmer om civilisationens undergång när man läser om den hårda verkligheten bakom Sheins framgångar.

Det är uppenbart: den mörka sidan av ultra fast-fashion, som har blivit en global phenomenon, är djupt oroande. Ändå fortsätter industrin att växa i rasande fart. Shein siktar på en börsnotering i London i år, med rapporter som antyder en eventuell värdering på 700 miljarder kronor, vilket skulle göra dem tre gånger mer värdefulla än H&M.

I takt med att Shein nu säljer mer än sina konkurrenter H&M och Zara, uppstår frågor om vad som driver denna framgång. En del av svaret är att dessa företag drar nytta av kryphål i lagstiftningen, vilket gör att de kan exportera varor utan att betala tull. EU och USA jobbar nu på att täppa till dessa luckor, men det lär inte stoppa Shein från att vara kvar på marknaden.

Kärnan i deras affärsmodell är lågprisstrategin, som tydligt exemplifierar hur moderna företagsledare vill maximera vinsten. Shein har dessutom gått ett steg längre genom att använda AI för att analysera kundbeteenden och efterfrågan, vilket gör att de kan minska lagerkostnader och producera kläder i realtid.

Ungdomar som handlar på Shein säger att reklam och kampanjer är så aggressiva att ingen kan motstå frestelsen att köpa kläder de egentligen inte behöver. Till skillnad från gamla skolans detaljhandlare, äger Shein knappt några tillgångar; inga butiker, lager eller fabriker. Allt hyrs in vid behov, vilket drastiskt sänker kostnaderna.

Men vad kostar denna affärsmodell i praktiken? Flera rapporter pekar på usla arbetsförhållanden och anklagelser om tvångsarbetskraft i Sheins leverantörskedjor. Den klimatmässiga kostnaden för fast-fashion är också enorm. Enligt Aftonbladets rapporter kan inte AI-drifterna etiskt navigera lagar och regler – de hittar snarare sätt att kringgå dem.

Kinas enorma handelsöverskott, som nådde rekordhöga 1000 miljarder dollar förra året, fokuserar landets strategi på att sälja mer till väst, där västerländska konsumenter nu blivit deras största konkurrenter på marknaden. Detta kan komma att påverka Europas industri och välfärdsstater djupt.

Svaret på den växande konkurrensen från Kina är ännu oklart. Tidigare president Donald Trump svarade med strafftullar, men ett handelskrig kan bli en dividend av denna strategi. För västerländska konsumenter, som nu kämpar med inflationskrisen, innebär detta en ökad efterfrågan på billiga produkter. En enkel lagändring räcker inte – det krävs drastiska förändringar för att hantera denna nya verklighet.

I väntan på detta kommer utmanarna från Kina fortsätta växa i makt och inflytande, och sopberget av överblivna kläder från Shein kommer bara fortsätta att öka.