Den nya högern offrar framtidens jobb

Den senaste veckan har nyheten om att över 800 metallarbetare sägs upp från Northvolts fabrik i Skellefteå chockat många. En av de drabbade, Mona, uttryckte sin oro: "Vad ska vi ta oss till nu?" till Dagens Arbete. Detta uppsägning innebär inte bara ett personligt drama för de anställda utan även stora praktiska frågor för hela kommunen.

Många av de som har flyttat till Skellefteå från utlandet står nu inför osäkerhet när det gäller sina arbetsvisum, vilket hotar deras framtid i Sverige. Kommunens planer för framtida industriella satsningar ser ut att gå i kras om inte Northvolts situation förändras snabbt.

Ironiskt nog, mitt i all denna osäkerhet, finner vissa politiker sig i att skratta. Tobias Andersson från Sverigedemokraterna, som också är ordförande i riksdagens näringsutskott, påstår att Northvolt troligen behöver gå i konkurs. Hans retorik är en del av en större rörelse inom den svenska högern som ställer alltmer kritiska frågor kring nödvändigheten av att ställa om industrin för att möta klimatutmaningar. Andersson hävdar att klimatpolitik är "domedagsretorik" och att staten inte ska behöva kompensera för marknadsbrister, även inte i form av koldioxidpriser.

Det som skapar oro är att denna diskussion kan leda till en förlamning av industriell innovation. Anderssons inställning kan översättas till en önskan att ignorera klimatfrågor helt till förmån för fossila bränslen, vilket skulle kunna ha katastrofala konsekvenser.

Industrins omställning befinner sig just nu i ett mycket utmanande läge, framförallt i ljuset av den pågående lågkonjunkturen. Regeringen verkar inte heller villig att investera tillräckligt i den infrastruktur som krävs för att stödja denna omställning. Vindkraftprojekt sätts på paus och klimatpolitiken uppges faktiskt leda till ökade utsläpp i vissa fall.

Även det traditionellt högerinriktade Svenskt Näringsliv uttrycker nu oro över att Ulf Kristersson, Sveriges statsminister, tappar styrningen. Läget på Northvolt är alarmerande, och det har också rapporterats att Volvo Cars har reviderat sina planer för elektrifiering. Gruvföretaget LKAB meddelar att de skjuter upp delar av sin omställningsprocess inom det välkända Hybrit-projektet, vilket den nyutnämnda VD:n Jan Moström kopplar till bristen på elförsörjning.

Det är tydligt att många ser en farlig utveckling. Svenska Dagbladet konstaterade att "Hybrit visade sig vara hybris", och ledarsidan menar att Sverige kanske borde överge sina klimatmål. Men frågan som måste ställas är: vem vinner på detta? Stora industrisatsningar måste naturligtvis granskas, men att avfärda dem helt är farligt. Det tyder på att vi kan behöva ta ett steg tillbaka i utvecklingen istället för att påskynda omställningen mot en mer hållbar industri.

I kontrast till detta ser vi hur länder som USA och Kina investerar kraftigt i grön teknologi och industriomställningar, vilket kan leda till att de snabbt får övertaget. Om Sverige och EU inte hittar liknande vägar riskerar vi att förlora framtidens industrijobb och möjligheten till en hållbar tillväxt.

För Tobias Andersson och hans allierade kan detta verka som en skämt, men för de arbetare som kämpar med dessa uppsägningar och för anställda i bruksorter är det en tragisk realitet. Även om några kanske skrattar i dag, skapar det oroande konsekvenser för hela nationen i morgon.