Vi träffas mellan en hektisk arbetsdag och barnens dansövningar i Vimmerby. Sara Rundberg Greén arbetar som platschef på Lernia, där hon ansvarar för norra Kalmar län, Östergötland och Höglundets bemanningsverksamhet. Ofta är det mycket resande och många möten. Trots att hon har multipel skleros (MS) låter hon sig inte stoppas. "Man är inte sin diagnos," säger hon med en beslutsamhet i rösten.

Tröttheten som MS medför är en kämpande realitet för henne. "MS-trötthet, eller fatigue, är en annorlunda trötthet; det går inte bara att skylla på att man har småbarn eller har haft mycket att göra. Ibland känner man sig helt utpumpad, som en trasa." Fortsätter Sara.

Symptomen började för över ett decennium sedan när hon som 23-åring plötsligt blev yr och trodde att det var stress och mycket plugg.

"Först trodde läkarna att det var 'kristaller' som gjorde mig yr. Men år 2020, när jag förlorade känseln i ett av mina ben, blev det uppenbart att något var fel och jag fick diagnosen skovvist fortlöpande MS."

Trots diagnosen hålls hon aktiv, och inte bara i arbetet. Sara är också involverad i en begagnad marknad för barn i Vimmerby som växer snabbt, och hon deltar i Teknikcollege som syftar till att säkra framtiden för den lokala industrin.

"Det är så viktigt att visa andra att man faktiskt kan leva ett bra liv med MS. Jag vill bryta ner de fördomar människor har om sjukdomen. Det finns så många som har det värre än jag, och jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, för jag är en stark person."

Sara framhäver också vikten av den medicinska forskningen som pågår idag. "Sverige har gjort stora framsteg när det gäller behandling av MS. De första bromsmedicinerna kom på 90-talet och sedan dess har det hänt mycket. Jag har tur som får tillgång till bra vård och mediciner."

Den medicin hon får är väldigt dyr, men hon ser det som en investering i hennes livskvalitet och möjligheter att arbeta. "Det är fantastiskt att kunna jobba vart jag vill och att få tid för mig själv under behandlingarna."

Sara berättar att hon har lärt sig att hantera sin tid och energi med klokskap. "Jag tackar ofta nej till sena aktiviteter och ger mig själv utrymme att vila när jag behöver det. Jag driver dessutom en fotofirma, men har fått justera mina åtaganden för att klara av allt."

Framtiden är något hon tänker mycket på. "Visst, jag vet inte hur jag kommer att må i framtiden eller om sjukdomen kommer att utvecklas, men jag är beslutsam om att aldrig ge upp. Jag vill kunna påverka samhället på ett positivt sätt."

Och det är tydligt att det finns mycket hopp och positivitet i Saras liv. "Med de framsteg som görs inom medicinen ser jag en framtid som kan bli bättre. Jag fortsätter att sikta framåt och hoppas kunna inspirera andra med liknande utmaningar. Livet är för kort för att stanna upp; vi måste våga drömma och kämpa för det vi vill uppnå!"