RECENSION. När man dyker ner i Sally Rooneys senaste roman, ”Intermezzo”, kan man inte undvika att tänka på James Joyce. Det är särskilt tydligt genom den inre monologen, som ekar genom sidorna på ett sätt som skapar en hypnotisk läsupplevelse. Rooneys karaktärer i Dublin lyfts fram i långa, drömlika textpassager - utan anföringstecken, vilket kan skapa en förvirrande känsla i början, men som snart blir en del av romanens charm.

I berättelsen möter vi två bröder, Ivan och Peter Koubek, som just begravt sin far. Ivan är den 22-årige nörden, en gång lovande schackspelare, men nu en förlorad själ som kämpar med sin identitet. Peter, som är tio år äldre och framgångsrik advokat, kämpar med sitt beroende av tabletter samtidigt som han ger sitt stöd till en ung nakenmodell, allt medan han sörjer sitt ex. De är båda vilsna i sin sorg och kämpande mot varandras olikheter, vilket skapar en komplex relation.

Spänningarna ökar när Ivan blir förälskad i den mycket äldre och nyseparerade Margaret, vilket leder till en ännu större konflikt med sin bror. ”Intermezzo” växer snabbt till att bli en insiktfull skildring av moderna relationer, där Joyce bleknar i jämförelse. Till skillnad från ”Ulysses” är denna roman mer jordnära och fokuserar på det personliga snarare än det mytologiska.

En av de mest slående aspekterna av Rooneys prosa är hur hennes ord blir så levande. Vi får möta både Peter's hedonistiska älskarinna, Naomi, och hans plågade exflickvän, Sylvia, och trots deras olikheter känner vi deras smärta och glädje på ett djupt reellt sätt.

Språket i ”Intermezzo” är en hjälpande hand i att få fram dessa känslor, tack vare Klara Lindells översättning som fångar den vardagliga, men ändå djupt reflekterande, talstilen. Rooneys språk är lika relevant oavsett om vi talar om sms: som skickas, fysiska omgivningar eller tankar som aldrig uttalas högt.

Det som verkligen utmärker romanen är dock den intensitet som Rooney skapar i sina sexscenarion. Här sammanflätas allt det distanta med det direkta, och sexets närvaro blir en katalysator för att utforska karaktärernas djupaste längtan:

'Herregud, säger han. Helvete.' känslan av den andra personens kropp, varje andetag, är en stark närvaro. 'Vartenda andetag exakt som det är,' tänker han, där varje ögonblick blir något man önskar fånga för evigt mitt i livets brus.

Med ”Intermezzo” ger Rooney oss inte bara en roman om sorg och relationer; hon utforskar också hur intimitet kan fungera som en väg till självförståelse i en snabbt föränderlig värld. En grym och vacker berättelse som garanterat kommer att dröja kvar hos läsarna långt efter att de lagt boken ifrån sig.