Olle Granath var ute på jakt en vacker sommardag i bergen ovanför Nice. Plötsligt inträffade något oväntat. "Under vårt samtal kom ingen mindre än Chagall in i rummet, iförd ett par stora filttofflor. Dessa särskilda tofflor, liknande de som bärs av vakterna på Eremitaget, hade en dubbel funktion: de både skyddade golven och möjliggjorde att besökarna kunde övervakas utan att det hördes ett ljud.

Chagall, en av de mest inflytelserika konstnärerna under 1900-talet, hade en otrolig förmåga att väva in sina upplevelser och känslor i sina verk. Hans närvaro i rummet var nästan mystisk, och det visade sig snart att han hade djupa insikter i hur man berättar en historia. Han började förklara att varje berättelse, oavsett om den är visuell eller litterär, behöver en klockren inledning, en fängslande mitt och en minnesvärd avslutning. Det handlar om att fånga publikens intresse och att förmedla känslor som kan få dem att tänka efter eller till och med förändra perspektiv.

Chagalls sätt att använda färg och form för att berätta sina egna historier fungerar som en inspirerande modell för alla som vill dela sina egna upplevelser. Denna sommar i bergen skulle bli en oförglömlig del av Olle Granaths liv, en tidpunkt där konst och verklighet smälte samman på ett sätt som få får uppleva.