I den andra säsongen av det populära realityprogrammet ”Farmen” som sändes 2002 blev Janne Niiranen, då 22 år gammal, en välkänd profil bland svenska tv-tittare. Han kämpade sig fram till finalen men blev tyvärr utröstad i en röstning och gick hem utan den stora vinsten på en halv miljon kronor.

Idag, 23 år efter sin medverkan, har mycket förändrats i Janne Niiranens liv. Trots sin nedslående erfarenhet i programmet skulle han överväga att göra comeback om tillfället skulle ges. Han har lärt sig vad verklig hunger innebär, minnet från säsongen sitter kvar starkt hos honom. ”Hunger, det är det första jag tänker på. Vi hade så dåligt med mat”, berättar han.

Janne minns att han förlorade hela 13 kilo under inspelningen, där hans dieter bestod av främst blåbär. Men detta ledde till oväntade hälsoproblem efter programmet, när han kom tillbaka hem upptäckte han att hans tänder hade blivit blå av bärkonsumerandet. Han behövde få dem slipade för att få bort missfärgningen – något som enligt hans tandläkare aldrig hade hänt tidigare. Tack och lov behövde han inte betala för behandlingen själv; det stod TV4 för kostnaden.

En annan tragisk del av hans erfarenhet var att han förlorade en nära vän, Gutte Andersson, som avled efter att ha kämpat mot halscancer. De hade byggt en stark vänskap under sina dagar på ”Farmen” och Janne kände en djup sorg när han fick höra nyheten om Guttens bortgång. ”Jag blev genuint ledsen, det var en bra kille. Jag pratade med honom i somras”, säger Janne.

Idag driver Janne en hästgård strax utanför Köping och arbetar som grävmaskinist. Dessutom är han fortfarande igenkänd av fans på stan, vilket påminner honom om hans tid i rampljuset. Han sysslar även med får och höns, en passion han tagit upp som hobby efter att ha drivit eget företag i 16 år.

Många har kanske även sett Janne i andra tv-produktioner, som i SVT:s ”Vi Forever” där han spelade pappa till en tonårstjej. Trots att han i början svor att aldrig mer vara med i ”Farmen” har hans åsikt förändrats över tid. Hans senaste dröm om att återvända till programmet känns nu mer som en möjlighet. ”Jag skulle kunna tänka mig att göra det igen”, avslutar han med ett leende.