I förra veckan lyfte den röda lilla stugan med vita knutar och riktade blicken mot månen. Detta unika projekt, som har fångat världen intresse, har initierats av den svenske konstnären Mikael Genberg. Men nu har uppgiften framkommit att uppskjutningen från Cape Canaveral i Florida genomfördes utan nödvändigt tillstånd enligt den svenska rymdverksamhetslagen, som rapporteras av Siren.

Rymdstyrelsen har skickat en underrättelse om det misstänkta brottet till regeringen, vilket väcker frågor om laglighet och säkerhet inom rymdverksamhet.

”Rymdlagen är en gammal lag. Det finns en straffskala som sträcker sig från böter till max ett års fängelse, men så vitt jag vet har det aldrig prövats rättsligt tidigare,” säger Johan Marcopoulos till TV4 Nyheterna. Hans kommentar belyser komplexiteten i rymdlagar och hur de kan komma att tillämpas i dagens moderna sammanhang.

Sökt tillstånd i september

Enligt dokumentationen från Rymdstyrelsen skickade konstnärens företag sin ansökan om tillstånd i september, och myndigheten rekommenderade att den skulle beviljas. Trots detta, när farkosten med stugan lyfte den 15 januari, hade inget godkänt tillstånd från regeringen utfärdats – en sällsynt miss från en annars noga planerad rymdmission.

Vem bär ansvaret för detta potentiella lagbrott?

”Det är den som är ansvarig för att lämna in ansökan, den som söker tillståndet,” förklarar Marcopoulos. Detta öppnar upp för diskussioner kring ansvar och etik inom konstverksamheter och rymdforskning.

Men enligt Marcopoulos kan det dröja innan månkapseln med stugan når sitt slutmål. ”Förhoppningsvis kommer tillståndet beviljas innan huset placeras ute på månen. Så vi hoppas verkligen att bygglovet är klart innan huset sätts på plats,” säger han.

Med tanke på projektets uppmärksamhet och de kommande juridiska utmaningarna är det tydligt att Mikael Genberg och hans team nu står inför en oväntad prövning. Kommer stugan verkligen att landa på månens yta, eller kommer byråkratiska hinder att stoppa denna konstnärliga dröm? Håll ögonen på utvecklingen – detta kan bli ett av de mest dramatiska kapitlen inom rymdkonsthistorien.