Häromdagen gjorde min fru mig påmind om ett ord jag använde i min bristfälliga kroatiska i över trettio år. Jag blev förvånad och lite irriterad. Varför just nu? Hon log och sa att det berodde på att hon numera kunde förstå lite tjeckiska.

I Budapest har jag en av mina närmaste vänner sedan över ett halvsekel tillbaka. Vi har delat många stunder och god mat tillsammans, men våra språk – ungerska och svenska – är så olika att utan ett tredje språk skulle vi aldrig ha kunnat hitta varandra.

Det gemensamma språket vi har är tyska, men med en stor nypa salt. Min wienska tyska är åtminstone bättre än hans budapestska, men inget av våra språk kan jämföras med våra modersmål. Under årens lopp har vi kämpat med den tyska grammatiken och lyssnat på språkets gud, som fasat över vår misshandel av hans skapelse.

Det är som om gudarna har straffat oss med språkförbistring, en bestraffning värre än att utplåna oss helt. Att vi inte längre förstår varandra kan nästan ses som ett straff av divine proportion.

När vi inte kan träffas skriver vi istället brev till varandra. Det senaste brevet från min vän gladde mig, men jag insåg att något var annorlunda: hans tyska var plötsligt mycket bättre!

Det slog mig att ett AI-program troligen hade rätat till hans texter, ungefär som att han bytt frisyr. Hans skrivande var plötsligt mer korrekt, utan de tidigare fel som jag hade lärt mig att känna igen.

Men var det verkligen han? Jag kände en saknad efter de medföljande missarna som gjorde hans person så unik. Att se hans sanna jag blandade sig med maskinens perfektion.

Översättningar är verkligen en utmaning. En berömd svensk författare skapade till och med ett ord i sina böcker, för att fråga översättarna om de verkligen hade förstått hans budskap.

Trots språkets svårigheter kan översättning ibland vara räddningen. En annan ungrare, Géza Ottlik, fick hjälp av en redaktör att översätta amerikanska författare under de stalinistiska åren, vilket förändrade hans liv.

Men för en väninna som gifte sig med en fransman blev språket snabbt en tragedi. Hennes man bad henne lära sig franska, för hur skulle hon kunna förstå honom utan hans språk?

Trots allt kämpade hon sig genom språket och upptäckte saker hon aldrig tidigare kunde förstå – hon lärde sig att känna sin man på ett nytt sätt. Till slut ledde detta till en skilsmässa.

Ibland är språknyckeln till att verkligen förstå den andra, och kanske är det i dessa ögonblick vi upptäcker den sanna personligheten hos dem vi älskar.