Hösten 2023 fick medieentreprenören Richard Flinck den chockerande diagnosen cancer.

I en gripande intervju i Sigge Eklunds podcast "Återföreningen" berättade Flinck om sin svåra kamp mot sjukdomen tillsammans med sin tvillingbror Thorsten Flinck. Podcasten spelades in i februari och under inspelningen låg Richard inlagd på sjukhus, där han tillbringade många månader.

Cancern, som har spridit sig till hans lungor, lever och tarmar, ledde till en planerad operation under våren. Tyvärr blev han för svag för att genomgå ingreppet.

När Expressen når honom nu har han fortfarande inte opererats utan har istället inlett en ny behandling med sprutor i hopp om att "knäcka tumörerna".

– Det är verkligen osäkert om det fungerar. Jag har inte lyckats genomföra någon operation hittills. Om jag skulle bli tillräckligt stark, då har vi väl det först på agendan. Men så har det inte gått, säger Flinck.

Flinck har inte varit ute på flera månader.

Han berättar att sprutorna har gjort honom vimmelkantig. Han har tillbringat merparten av sin tid hemma och minns knappt när han sist gick utanför dörren. Han beskriver sin tillvaro med orden:

– Det är bara att ligga ner och hålla käften. Jag har inte varit utanför dörren på flera månader.

Tidigare läkarbesök har ersatts med hembesök av sjukvårdspersonal.

Samtidigt tar vänner och bekanta sig tid för att besöka honom, vilket Richard är tacksam för. Hans relation med tvillingbrodern Thorsten har blivit starkare, och han uttrycker:

– I grunden är det en bra relation. Det tog 25 år av osämja innan podden kom till och vi lyckades återförenas. Det finns alltid något att uppskatta och glädjas över.

Richard Flinck har också pratat om sina framtidsdrömmar.

I februari 2024 fick han besked om att han endast hade två månader kvar att leva. Nu, snart ett år senare, är han hoppfull inför framtiden och säger:

– Jag vill flytta tillbaka till Frankrike. De har minst lika bra sjukvård där som vi har här, om inte bättre. Det handlar bara om ork. Jag kan fortfarande ta mig till köket, men sen behöver jag vila. Det ger mig inte jättebra förutsättningar för att ta mig någonstans, men det är vad jag verkligen vill.

Trots sin svåra situation reflekterar Richard över vad som har hållit honom vid liv.

– Jag måste tacka vården. Utan dem hade jag inte haft en chans. Dessutom är det något slags barnslig nyfikenhet inom mig, en vilja att fortsätta uppleva.

Han har nu levt i 63 år och känner att det fortfarande finns mycket kvar att upptäcka:

– Jag kanske inte är purung längre, men jag känner mig fortfarande nyfiken. Det finns böcker att läsa och människor att prata med. Så länge det finns det, är det värt att försöka.

Psykiskt sett är Flinck också i relativt gott skick.

– Jag är patologiskt positiv, jag tror på livet. Det finns stunder när jag känner mig nedstämd, men för det mesta klarar jag mig bra. Jag har aldrig sett poängen i att gnälla – det hjälper inte.

Richard Flinck är fast beslutet att fortsätta kämpa.

Han tror att så länge han behåller sin positiva inställning, så finns det hopp. Läkarnas samtal ger honom också styrka:

– Vi har diskuterat mycket. Att de fortsätter att behandla mig, och lägger tid och resurser på mig, tolkar jag som hoppfullt.