En Världsomspännande Utmaning

I takt med att antalet implantationer av pacemaker och defibrillatorer ökar globalt, har även antalet relaterade infektioner skjutit i höjden. Infektion är nu den mest frekventa orsaken till att hela systemet, inklusive elektroder, behöver avlägsnas. I dessa fall är transvenös elektrodextraktion en livsviktig och rekommenderad metod.

En Djupgående Studie på Karolinska Universitetssjukhuset

En retrospektiv studie på Karolinska universitetssjukhuset analyserade patienter som genomgått denna procedur mellan 2010 och 2018. Syftet var att identifiera riskfaktorer för mortalitet efter elektrodextraktion. Genom att samla data från patientregistret har forskarna kunnat belysa viktiga insikter som kan påverka framtida behandlingar.

Imponerande Resultat och Riskfaktorer

Från 940 genomförda extraktioner på 893 patienter, extraherades 1886 elektroder. Hela 98 % av dessa procedurer genomfördes via vena subclavia. Den vanligaste orsaken till extraktion var lokal infektion, följt av systemisk infektion. En överraskande andel av patienterna, 12,6 %, visade sig ha hög grad av skörhet, vilket påverkar deras överlevnad.

Komplikationer och Mortalitet

Trots avancerad teknik inträffade komplikationer vid 9,5 % av procedurerna, med hematom som den vanligaste. Mortaliteten var 2,5 % inom 30 dagar och 9,9 % inom ett år efter ingreppet. Dödligheten kopplades främst till hjärtsvikt och infektioner, där äldre patienter och de med systemiska infektioner löpte högre risk.

Skörhetens Roll i Behandlingen

En viktig aspekt i studien var användningen av Clinical frailty scale (CFS) för att screena patienter. Resultaten visade att skörhet är en oberoende riskfaktor för både kort- och långsiktig mortalitet. Det understryker vikten av noggrant preoperativt omhändertagande för att garantera patienter bästa möjliga chanser.

Slutsats: En Framtid med Bättre Behandlingar

Avlägsnande av pacemaker- och ICD-elektroder kan utföras med hög framgång och måttlig risk för komplikationer. Fynden i denna studie visar att man rutinmässigt bör inkludera skörhet i den preoperativa bedömningen. I fall med hög skörhet, särskilt där pacemakern är kopplad till hjärtsvikt, kan konservativ behandling övervägas mer i detalj. Dessa insikter kan forma morgondagens vård för hjärtpatienter.