Antisemitismen är en allvarlig och strukturell fråga i Sverige, och den finns både på höger- och vänsterkanten. När en svensk regering allierar sig med ett parti med rötter i nazismen, som tidigare öppet uttryckt antisemitiska åsikter, ökar risken för att tolerant inför antisemitiska yttranden sprider sig i samhället. Den som verkligen vill agera som en kritiker av antisemitism kan inte blunda för denna verklighet.

Det är därför högst beklagligt att Aron Flam, i sin intervju med Jimmie Åkesson, accepterar påståenden om Sverigedemokraternas arbete mot antisemitism utan att ställa några kritiska motfrågor. Detta ger en skev bild av verkligheten och visar på en bristande kännedom och mod, precis som Flams betyg i historia - ett F. Flam är medveten om att jag redan har recenserat hans bok "En svensk tiger" och påtalat dess många brister. Historiker som granskat boken har beskrivit den som ett 'totalhaveri', där läsare matas med 'rena lögner' (Arbetet 24/6/21).

Frågan kvarstår: Spelar sanningen någon roll för Aron Flam när han ständigt förminskar de antisemitismanklagelser som riktas mot Sverigedemokraterna? Polarisering har blivit en lukrativ affär för dem som använder dessa petitesser för sina egna syften. Det är en dyster utveckling i ett samhälle där respekt och sanning borde gå hand i hand. Nu är det dags att vi som medborgare ställer högre krav på våra debattörer och politiker.