Ulf Kristerssons regering har visat uppenbara brister i sin civilsamhällespolitik, som nu kraftigt ifrågasätts av aktörer inom den ideella sektorn. Den senaste tidens rapporter visar på en oroande trend av fusk och ineffektivitet som har hämmat nöjeslivet och den sociala sammanhållningen i vårt samhälle. Med nedskärningar och strängare kontrollåtgärder har det ideella engagemanget fått ett sår som kan ta tid att läka.

I skrivande stund är regeringen i färd med att trappa ner anslagen till studieförbund under de kommande tre åren. Redan nu har det första studieförbundet, Kulturens bildningsverksamhet, blivit tvungna att stänga sina dörrar. Det drabbar inte bara de aktiva i föreningarna utan även medborgarna, som förlorar viktiga mötesplatser och aktivitetsmöjligheter.

Föreningslivet är en livlina för svenskar på lands- och glesbygd. Det är här gemenskap skapas genom kulturella och idrottsliga evenemang som förenar människor. Känslan av samhörighet som uppstår i dessa sammanhang är ovärderlig, speciellt i en tid då många känner sig ensamma. Många svenskar vänder sig också till föreningar för bildning och social interaktion, som sträcker sig utanför skolans och arbetslivets ramar.

Regeringen har en skyldighet att ta ansvar för att stärka det ideella engagemanget i Sverige. Ett sätt att göra det är genom att förbättra förutsättningarna för föreningar att säkra finansiering och självständighet. Till exempel, att införa avdragsrätt för donationer kan uppmuntra fler att stödja ideella aktiviteter.

Dessutom bör man se över de många hinder som små föreningar måste övervinna för att kunna starta och växa. Komplicerade regler om bankkonton och GDPR kan verka avskräckande och hindra föreningar från att etablera sig. Det finns ett stort behov av att förenkla dessa processer.

Regeringens nedskärningar sätter inte bara press på enstaka aktörer utan hotar hela det svenska föreningslivet och dess framtid. Oavsett om dessa nedskärningar är en medveten strategi eller en missbedömning, måste alla aktörer nu reflektera över hur de kan möta de nya utmaningarna. Utan en offensiv plan för att stödja och utveckla föreningarna riskerar vi en framtid där gemenskap och kultur får stanna vid ett minne blott. Det är dags för både regeringen och de ideella organisationerna att agera – tillsammans!