DEBATT.

Regeringen visar en påtaglig tro på kärnkraft, som nästan påminner om en religiös övertygelse. Detta lurar oss in i en mörkare framtid för den gröna omställningen.

Det är brådskande att öka elproduktionen, särskilt för att elektrifiera industrin och transportsektorerna. Men varför fokuserar man nästan uteslutande på kärnkraft när kostnaderna för förnybar energi som vind och sol har plummatat?

Enligt International Energy Agency (IEA) fortsätter kostnaderna för vind- och solenergi att minska, och dessa energikällor växer snabbt runt om i världen och i EU. Sverige besitter utmärkta förutsättningar för att bygga ut vindkraft, med stora ytor och en lång kustlinje med måttliga havsdjup. Intresset för solenergi ökar också, med många förslag på nya solcellsparker.

Vår vattenkraft fungerar som ett stort energilager, och ger oss möjlighet att lagra energi när det blåser och producera mer när det är vindstilla. Tack vare detta har vi ett i stort sett koldioxidfritt elsystem som inkluderar vattenkraft, kärnkraft och vindkraft, tillsammans med en del kraftvärme.

Sverige har dessutom ett betydande överskott på el och lägre priser än många andra länder i Europa, vilket utgör en utmärkt grund för att leda elektrifieringen av industrin. Men ny kärnkraft är dyr och tidskrävande. Tre av de senaste europeiska kärnkraftsprojekten har överskridit sina budgetar kraftigt och dragits med förseningar.

Energiminister Ebba Busch verkar drömma om att återställa det gamla elsystemet från 90-talet, utan att förstå att energimarknaden har förändrats radikalt. De senaste åren har stora investeringar gjorts i vind- och solkraft bland våra grannländer, och det påverkar direkt Sveriges elproduktionskapacitet och priser.

Trots att förnybara energikällor erbjuder en mer hållbar och kostnadseffektiv lösning, fortsätter regeringen pressa för en kärnkraftsframtid. Jag är inte emot kärnkraft, men varför har regeringen en nästan blind tro på denna teknik?

Det är anmärkningsvärt att när regeringen beställde en utredning för att se hur kärnkraften kan finansieras, glömde de att ta hänsyn till alternativa energikällor och hur det breda elsystemet kan utvecklas i framtiden.

Särskilt viktigt är den snabba utvecklingen av batterilagring och smartare energiöverföring, något som regeringen verkar ha missat helt. Det borde vara en varningssignal när de flesta remissvar från expertmyndigheter har varit negativa och kritiska mot regeringsstrategin.

Att Ebba Busch avfärdar argument som 'missvisande' visar på en oroande blindhet gentemot kritik från egna experter. Regeringens ensidiga fokus riskerar att hämma investeringar i alternativa energikällor, och därmed förlora vår konkurrenskraft på en elektrifierad marknad.

Som professor i energisystem undrar jag hur länge vi ska låta denna kärnkraftsfanatism styra vår energipolitik, när verkligheten ropar på en balanserad och mångsidig strategi för att effektivt tackla klimatkrisen.