Hur fångar man livets osäkerhet precis innan en pandemi förändrar allt? Regissör Ella Lemhagen och manusförfattare Malin Lagerlöf ger en gripande bild av detta i filmen ”Så länge hjärtat slår”. Handlingen kretsar kring Hanne, en vårdbiträde på dagen som drömmer om att bli sångerska. Under en kväll vid en konsert i Stockholm sjuder spänningen av livsera, otydligheten och osäkerheten inför framtiden.

I filmen ser vi ett samhälle som blomstrar i gemenskap: kramar, skratt och vänskapsband knyts under den glittrande scenljusets sken. Hanne ser fram emot att uppträda på Brännbollsyran i sommar, ett evenemang där många av hennes vänner också deltar. Men bakom den festliga fasaden pågår ett tyst drama. Hanne arbetar på ett demensboende där hennes bästa vän Katrin är chef. Här ser Hanne spåren av det som ligger framför oss – en infektion, ett virus, och de ständiga rapporterna på tv som snabbt tränger sig på.

Filmen väcker frågor om livets bräcklighet och hur vi lever våra liv utan att veta vad som snart kan hända. Hannes dröm att sjunga och sprida glädje står i kontrast till den tysta oro som växer i samhället.

Det finns en poetisk skönhet i hur filmen fångar dessa två världar, men också en stark känsla av hur snabbt allt kan förändras. ”Så länge hjärtat slår” är en stark påminnelse om att ta vara på nuet och uppskatta de stunder vi har med varandra, innan livet som vi känner det tar en annan riktning.