Den syriska familjen har lyckats ta sig till Belarus. Från Belarus försöker de krypa under den ståltrådsbeklädda gränsen till Polen för att söka asyl i EU. När de äntligen tror att de är i säkerhet, slappnar de av. Men Polen, som har stängt sina gränser för migranter, vill inte ha dem, och gränsvakterna skickar dem brutalt tillbaka över gränsen till Belarus. Där fångas de sedan in och misshandlas, för att återigen tvingas in i Polen, där de fortsätter att utsättas för våld och diskriminering i ett bisarrt geopolitiskt krig.

Agnieszka Holland, 75 år gammal, är känd för att alltid ställa svåra frågor om politik och moral. Oavsett om det handlar om ”House of Cards”, ”The Wire” eller filmer om andra världskriget, visar hon hur människor kan utföra grymheter under särskilda omständigheter - en hel del av detta visas i hennes senaste verk.

”Green border” kommer antagligen inte att få den publik den förtjänar – en film om flyktingsituationen vid den polska gränsen är svårsåld, även för den mest inbitna cineasten. Synd, för filmen är inte bara en skarp samhällskritik; det är också ett insiktsfullt porträtt av människan i ett ambitiöst helhetsperspektiv.

Holland skildrar inte bara den syriska familjens desperation, utan också den unga gränsvakten vars obekväma hem ständigt invaderas av objudna gäster, samt psykologen Julia, vars möte med en humanitär hjälporganisation förändrar hennes syn på sig själv och sin roll i samhället.

Filmen bygger på hundratals filmade intervjuer med faktiska migranter och gränsvakter, vilket ger en hög nivå av autenticitet. Kritiker har påpekat att filmens hoppfulla slutledning kan uppfattas som mer av en önskedröm än verklighet, men det speglar en djup önskan om förändring i en dystopisk värld där oskyldiga människors liv påverkas av politik och oetiska beslut. Denna unika och gripande berättelse kan inte ignoreras, och den väcker viktiga frågor om mänsklighetens ansvar i en tid präglad av krig och flykt.