Natten till julafton för två år sedan togs en ung flicka emot på akuten i Lund, svårt sjuk och nedkyld. Hennes pappa förklarade att hon hade intagit ättika, vilket han kopplade till flickans påstådda själskadebeteende efter en hjärnskada. Men det visade sig senare att flickan faktiskt inte hade någon hjärnskada – detta var något som föräldrarna angav för att rättfärdiga den grymma behandling hon utsatts för.

Den kalla verkligheten bakom flickan, känd som "Eslövsflickan", har blivit en av de mest chockerande rättsprocesserna i Sverige. Föräldrarna dömdes 2024 till åtta års fängelse för bland annat grov misshandel och olaga frihetsberövande. De hade inte bara tvingat i sin dotter ättikssprit, vilket orsakat henne svåra inre frätskador, utan de hade också vanvårdat henne och isolerat henne från både familj och omvärld.

Frågor har väckts: Varför uppmärksammade ingen flickans situation? Varför larmade inte barnavårdscentralen (BVC) och skolan om hennes svårigheter? Och varför reagerade kommunen inte snabbare på de orosanmälningar som faktiskt gjordes? Rydhagens bok "Flickan och ättikan" kommer nu, i samband med tvåårsmarkeringen av händelsen, som en viktig och granskande sammanställning av fallet.

Boken bygger på Rydhagens journalistiska arbete under rättsprocessen, och hon tillskriver sig själv uppgiften att berätta denna historia för att ingen ska glömma. Hon lyfter inte bara fram fallet utan analyserar också de olika dimensionerna av misshandel och vanvård. I efterordet funderar hon på hur en sådan grymhet kan uppstå, särskilt inom en familjedynamik.

Genom att återge vittnesmål och fragment av händelser som pågick i det dolda ger Rydhagen en inblick i hur flickan blev ett offer för sina föräldrar. Hennes stil, som ibland smakar av dramatik, framhäver den mänskliga tragedin och de misslyckanden som ledde fram till att ingen hjälpte henne i tid. Rydhagens fokus på de juridiska detaljerna och de emotionella aspekterna av fallet gör att boken känns både angelägen och viktig.

Trots denna djupa och sorgliga berättelse lämnar boken dock en del frågor obesvarade. Hur många fler barn lider i tystnad? Var ligger ansvaret hos myndigheter och professionella som skulle ha agerat? Rydhagen berör dessa ämnen, men ger inte alltid tydliga svar, vilket gör läsaren fundersam över samhällets ansvar i liknande fall.

I en tid där öppenhet och diskussion kring trauma, misshandel och barnskydd är mer relevant än någonsin, är "Flickan och ättikan" en kraftfull påminnelse om att vi måste se, höra och agera när våra medmänniskor lider.