I år har det stått mycket på spel då över två miljarder väljare fått rösta i världen, i en tid när nationalistiska och auktoritära ledare vinner allt fler anhängare.

– Det finns dock vissa ljuspunkter, säger Staffan I Lindberg, chef vid det internationella demokratiforskningsinstitutet V-Dem och nämner exempel som:

■ Botswana, där maktskifte ägde rum för första gången sedan självständigheten 1969. ■ Taiwan, där väljarna inte lät sig skrämmas av Kina.

Trots dessa framsteg konstaterar Lindberg att valutfallet i en stor grupp länder har haft en negativ påverkan på demokratin. Särskilt i auktoritära stater som Ryssland, Tunisien och Venezuela, där de demokratiska krafterna har blivit allt mer undertryckta.

– Särskilt oroande är läget i USA, där Trump potentiellt kan återta presidentskapet. Detta skulle kunna få ytterst negativa konsekvenser för demokratin, både i USA och globalt, menar Lindberg baserat på en bedömning av ungefär 99 procent.

– Jag förstår inte varför detta inte får mer uppmärksamhet. Vad kommer att hända? Nästan inga skyddsvallar finns kvar, varnar han.

Folk undrar om det ändå finns institutioner i USA som kan stå emot?

– Vilka skulle det vara? frågar han retoriskt.

Lindberg listar hur Trump har tagit kontroll över det republikanska partiet och hur lojala anhängare bland kongressledamöterna gör sig redo att ge sin fulla stöd. Den amerikanska högsta domstolen har redan fastslagit att presidenten har åtalsimmunitet för handlingar utförda i sitt ämbete, och Trump har meddelat att han kommer att börja med justitiedepartementet för att rensa ut alla som inte är lojala mot honom.

– Det är en skrämmande bild av verkligheten, säger Lindberg.

Om demokratin monteras ned i USA skulle det leda till en kedjereaktion runt om i världen, där andra ledare kan inta en mer auktoritär hållning utan rädsla för konsekvenser.

– Man kanske bara får en klapp på axeln för att man är en stark ledare som tar tag i problemen, reflekterar han.

Vad betyder detta för demokratins framtid?

– Intrycket är att utvecklingen har varit mer negativ än positiv. De positiva förändringarna har skett i länder med små befolkningar och ekonomier, vilket inte har stor påverkan på det globala samfundet.

– Brasilien är ett undantag, där demokratin verkar återhämta sig efter att Bolsonaro avsatts.

I Indien, noterar Lindberg, var det positivt att premiärminister Narendra Modis BJP tvingades in i en koalition för att behålla makten, men han varnar för att partier med sträng kontroll över makten ofta använder repression och valfusk för att säkra sin framtid.

I Europa följer Lindberg med oro utvecklingen i länder som Slovakien och Italien. Han nämner premiärminister Meloni, som underminerar mediefriheten i Italien, samt tillväxten av Le Pens parti Nationell Samling i Frankrike och Alternativ för Tyskland.

Turkiet nämner han som ett exempel på ett land där gradvisa nedgångar i demokratin sker i små steg, istället för dramatiska förändringar genom militärkupper som tidigare.

– Nu kan ett land avdemokratiseras utan att många märker det, säger han.

Samtidigt vänder sig Max Rånge, doktorand vid Åbo Akademi, mot den dystopiska bilden av demokratins tillstånd och pekar på att trenderna i år pekar mot ett visst positivt utfall, med 21 länder som ändrat sin övergripande demokratinivå - 13 i positiv och 8 i negativ riktning.

Syrien har avsatt en tyrann och folket i Bangladesh har fått bort en auktoritär ledare.

Men Rånge noterar att andelen människor i världen som bor i kvalificerade demokratier har sjunkit dramatiskt, från 47,6 procent för tio år sedan till 25,8 procent idag.

Några menar att alla länder som inte är kvalificerade demokratier är auktoritära, vilket han anser är en överdrift eftersom många länder har svaga demokratier som fortfarande är demokratiska på vissa nivån.

– En svart-vit syn på demokrati kan leda till en mycket dyster bild av den globala situationen, avslutar Rånge.