KOMMENTAR. Det amerikanska presidentvalets betydelse är obestridlig och har alltid varit i fokus. Personligen har jag följt politiken noggrant under åren, men nu känns det som om engagemanget är mindre, och jag har kommit fram till varför.

Donald Trump må vara en unik och utmanande politiker, men hans inflytande verkar avta. Republikanerna, under hans kontroll, har misslyckats i flera val sedan 2016, vilket skapar en känsla av stagnation.

När vi ser på den nuvarande situationen är Kamala Harris knappast en inspirerande kandidat, och det är svårt att inte sakna Joe Biden. Trots hans kontroversiella Gazapolitik, har hans mandat inneburit betydande förändringar.

Biden lyckades åstadkomma mer på fyra år än vad Barack Obama gjorde på åtta. Enligt en anekdot från ett möte med den svenska statsministern Stefan Löfven, uttryckte Biden att de var de enda som verkligen förstod arbetarklassens verkligheter. Genom att använda denna insikt lyckades han driva igenom en ny riktning för den ekonomiska politiken, som ofta kallas Bidenomics.

Under hans mandat har USA sett historiskt låg arbetslöshet och en minskning av barnfattigdom. Lönerna har ökat för låginkomsttagare och medelklassen trots inflationen. Biden har aktivt stöttat fackliga rörelser och deltagit i demonstrationer, något som få ledare vågar göra.

Trots detta upplever många amerikaner att landet är på väg in i en lågkonjunktur. The Economist rapporterade nyligen om USA:s starka ekonomiska prestanda jämfört med andra länder. Tidigare fackföreningsekonomen Mark Levinson påpekade att Bidenomics skapar en brytning med 40 års politik som har försvagat arbetarklassen.

Trots denna positiva utveckling finns det en missuppfattning bland allmänheten: många amerikaner tror att ekonomin går dåligt. Detta kan delvis förklaras av den negativa bild som sprids av medierna och politiska motståndare. Dessa missuppfattningar har även nått den svenska politiska debatten, där liknande uppfattningar om den amerikanska ekonomin ventileras.

USA behöver mer av Joe Bidens ledarskap. Tyvärr går inte åldrandet att stoppa, och Kamala Harris tycks sakna den passion som Biden hade för rättvisefrågor. Känslan av att vara avtrubbad inför det kommande valet den 5 november är därför inte förvånande.