Regeringen har lanserat en kontroversiell plan för att kartlägga invandrares värderingar, vilket har väckt starka reaktioner. Integrationsminister Mats Persson, som ofta hamnar i rampljuset för sina uttalanden, är den som drar i trådarna för denna utredning.

Persson har uttryckt oro över att de liberala värderingar som Sverige stoltserar med, såsom kvinnors rättigheter och HBTQ-rättigheter, är under press. Han fäster särskild vikt vid att förstå hur dessa värderingar uppfattas av invandrare. Men väcker hans metoder mer frågor än svar?

Det avsatta budgetbeloppet på två miljoner för kartläggningen kallas av Persson för ”bättre uppföljning av integrationen”, vilket många kritiserar som en åsiktsregistrering.

Tidigare gjorde Mats Persson rubriker som utbildningsminister när han försökte bevisa att svenska lärosäten var präglade av en så kallad cancelkultur, där han ansåg att liberaler och ”woke”-anhängare tystade konservativa röster. Ironiskt nog visade det sig att det var hans egen regerings underlag som skapade en känsla av tystnad på universiteten.

Att förstå hur invandrare förhåller sig till frågor som jämställdhet och kulturell acceptans har blivit ett distributionsnät för Perssons oro. Men hänger detta egentligen ihop med verkligheten? Många undrar varför dessa värderingar nu ska utredas i en tid där det finns betydande sociala frågor som måste adresseras i alla samhällsgrupper.

En av de specifika frågeställningar Persson lyfter fram är om det är acceptabelt att ha ett Pridetåg i de svenska förorterna. Detta i ljuset av hot och trakasserier som dragqueens har upplevt vid sagoläsningar på bibliotek. Det rapporteras om att över hundra hot har polisanmälts, där flera av offren har kopplingar till HBTQ-rörelsen.

Det är också värt att notera att Pride-firanden faktiskt hålls i flera förorter – och även här har det inte uppstått några större problem.

Frågan om osunda värderingar har ofta pekats ut som ett problem från högerhåll, men det finns också en annan sida av saken: vad händer med värderingarna inne i den svenska politiska eliten? Mats Persson och hans kollegor behöver även skärskåda sina egna handlingar och det offentligas roll i hatred och desinformation.

Som vanligt har det funnits en hel del hat och hot som sporrats av en del ledande politiker. Hot mot HBTQ-personer och aktivister är fortfarande ett reellt bekymmer som kräver en klok och empatisk politik. Kanske borde Mats Persson börja med att rannsaka de osunda värderingar som kan hittas inom hans egen regering och bland dess stödpartier.

Det har aldrig varit viktigare att föra en öppen diskussion om mänskliga rättigheter i Sverige. Det handlar inte om att dela in människor i grupper, utan att säkerställa att alla, oavsett bakgrund, åtnjuter samma rättigheter och skydd mot diskriminering. Sverige behöver en helhetlig strategi för att inte bara förstå utan också främja vårt samhälls värderingar i tider av oro och spänning.