Catrine da Costas mordutredning har länge varit ett mysterium som har fängslat Sverige. 1984, när den då 28-åriga Catrine hittades styckad i plastsäckar i Solna, blev det en av de mest uppmärksammade brottsutredningarna i landet. Under årens lopp har det kommit och gått möjligheter att lösa detta kalla fall, och nu, nästan 40 år senare, handlar det återigen om DNA-tekniker.

I 2005 återupptogs utredningen då en handduk med hårstrån hittades – en handduk som hade varit försvunnen i över två decennier. Tidigare kriminalchefen Anders Burén minns hur de trots många motgångar och glömska till slut lyckades återfå bevismaterialet. "Vi trodde att vi skulle hitta något, men det hade försvunnit. När det plötsligt kom tillbaka var vi alla fyllda av hopp," berättade han för Expressen.

Analyserna visade spår av sex olika personer på handduken. Trots att DNA från cellkärnan — den mest tillförlitliga metoden — inte kunde analyseras på grund av otillräckligt material, kunde man genom mitokondrie-DNA, som finns i flera kopior utanför cellkärnan, utesluta vissa misstänkta. Catrines mamma visade sig ha en träff, vilket indikerade att hjärtat av utredningen fortfarande kunde finnas.

Men när det kommer till de andra hårstråna som analyserades av Marie Allen, professor i rättsgenetik vid Uppsala universitet, ser framtiden dyster ut. Hon har meddelat att de gamla proverna som finns kvar inte har tillräckligt med material för att generera något användbart DNA. "Tyvärr finns det inget material kvar, och det känns som en stor förlust för utredningen," säger Allen.

Justitiekanslerns granskning av da Costa-fallet 2022 visade att de återstående spåren nu är borttagna. Anders Burén menar att möjligheten att lösa fallet är mer osannolik än någonsin. "Utan nya bevis eller vittnen är det svårt att se hur fallet skulle kunna lösas," säger han.

Den tragiska historien om Catrine da Costa är ett exempel på hur viktiga och svåra kalla fall kan vara att lösa, speciellt när tiden arbetar emot dem. Den senaste utvecklingen har väckt frågor om rättssystemets hantering av gamla prov och vikten av att bevara bevis för framtida analyser. Trots framsteg inom DNA-teknik är det uppenbart att vi fortfarande bär på olösta mysterier.