Proteiner spelar en avgörande roll i många livsviktiga processer i våra kroppar, men det finns fortfarande massor av hemligheter kvar att avslöja. Detta fascinerar Pernilla Wittung Stafshede, professor i kemi vid Chalmers tekniska högskola, som har vigd sitt liv åt att förstå hur proteiner fungerar och vad som händer när de felveckas, vilket leder till allvarliga sjukdomar som demens, Huntingtons sjukdom och ALS.

Med en åldrande befolkning ökar risken för demenssjukdomar som idag saknar effektiva botemedel. Wittung Stafshede betonar att detta utgör ett stort problem som forskningen måste ta itu med: "Det är en av de stora drivkrafterna i mitt arbete."

I sitt senaste projekt fokuserar hon på misslyckad proteinveckning och dess konsekvenser. För att illustrera konceptet har hon med sig en 'Rubiks orm', som visar hur proteiner veckar sig korrekt och vad som händer när de klumpar ihop sig. Dessa klumpar, ofta kalla amyloider, är orsakande faktorer till många sjukdomar, inklusive Alzheimer och Parkinson.

"Amyloider kan leda till cellskador och död i hjärnan, vilket vi ser i över femtio olika sjukdomar. För att kunna kämpa mot dessa behöver vi förstå vad som orsakar deras felveckning,” säger hon.

Forskningen avslöjar nu att amyloider inte bara är passiva avfallsprodukter utan också kan fungera som enzymer som påverkar kemiska reaktioner i kroppen. Detta fynd kan revolutionera vår förståelse av neurodegenerativa sjukdomar.

Wittung Stafshedes laboratorium producerar veckovis stora mängder protein, vilket är avgörande för hennes forskning om amyloiders katalytiska egenskaper. "Vi vill undersöka vilka positiva eller negativa effekter amyloider har på metabolismen och hur detta kan påverka sjukdomsutvecklingen," förklarar hon.

Genom att studera amyloiders påverkan på levande nervceller, särskilt proteinet alpha synuclein som kopplats till Parkinsons sjukdom, hoppas de avtäcka nya måltavlor för läkemedelsutveckling och bota dessa obotliga tillstånd.

Wittung Stafshede, vars intresse för forskning väcktes under sina studier på Chalmers, har en personlig koppling till ämnet: "Min pappa dog av en demenssjukdom, vilket gjorde det tydligt för mig hur viktigt det är att lösa dessa gåtor. Ju äldre jag blir, desto mer betydelsefullt känns det att arbeta med frågor kopplade till vår hälsa."

Med hennes fortsatta arbete har vetenskapen aldrig känt sig mer Levande.