Mario Draghi, den tidigare italienska premiärministern och riksbankschefen, har nu utforskat de djupgående problem som plågar Europas ekonomi. Hans senast presenterade rapport för EU-kommissionen kan beskrivas som en ödesdiger analys och en kall väckarklocka för hela kontinenten. Men vad handlar det egentligen om? Låt oss gräva djupare.

Just nu, mitt under pågående kriser, ser vi hur den svenska batteritillverkaren Northvolt kämpar för sin överlevnad. Northvolts problem är mer än bara ett företagsbekymmer; de speglar en större trend och en fördjupad ekonomisk nedgång i Europa. Efter att ha haft en stark tillväxtperiod efter WWII, har Europas produktivitet fallit drastiskt, särskilt efter 2020. Detta är en indikator på den oroande ekonomiska stagnationen som drabbar många länder på kontinenten.

Northvolt var initierad som ett svar på den globala kampen för att säkra alternativa energikällor inom bilindustrin. Finansen till den högteknologiska fabriken i norra Sverige kom från både privata och offentliga aktörer, inklusive tyska Volkswagen och svenska pensionsfonder. Men nu står de inför stora utmaningar. Trots att Europeiska ”Batterialliansen” (EBA250) syftade till att göra Europa mer självbärande inom batteriproduktion, har det visat sig vara för ambitiöst och att takten varit för hög.

Bristen på tålamod har visat sig när även BMW har valt att samarbeta med sydkoreanska Samsung. Samtidigt har Kinas batteritillverkare, däribland CATL, börjat dominera marknaden. Detta skapar en oro för att Europas biltillverkare inte kommer att kunna hålla jämna steg med det snabbare tempot från Asien. Med endast en avlägsen tredjeplats för tyska Volkswagen i produktionen av elbilar är det tydligt att Europa måste agera.

Den konkurrensutsatta världen av teknik och innovation visar sig vara ännu mer utmanande för Europa. Utan en stark närvaro i AI, mjukvara och hårdvara hamnar Europa på efterkälken jämfört med USA och Kina. Detta gap växer, och trots några framsteg från länder som Sverige och Holland i nya marknader, finns det en känsla av att vi fortfarande är långt ifrån att kunna mäta oss med global dominans.

Det är klart att Draghi, som erkänner att Europa har missat flera möjligheter, föreslår en strategisk förändring. Han argumenterar för att de nationella marknaderna behöver mer dynamik och innovation, och för att hindren för företagsamhet bör minskas. Ändå, i ljuset av olika ekonomiska villkor och regleringar mellan länderna, kvarstår frågan om varför EU står stilla.

Investeringsgraden i Europa ligger betydligt under den i USA, och Draghi uppmanar till en ökning av investeringarna från 22 till 27 procent av BNP. Detta är ingen lätt uppgift, särskilt när man ser hur USA och Kina fortsätter att pumpa resurser i sina industrier. Samtidigt förutsätter Draghi en balanserad strategi: privat avreglering tillsammans med statligt stöd, vilket kan visa sig vara en utmanande uppgift att genomföra.

Med Nordvolt som en stark symbol för den europeiska utmaningen, är det ingen överdrift att säga att tiden rinner ut för Europa att anpassa sig till den moderna ekonomins krav. Kommer vi att se framsteg och innovation, eller stå kvar medan vi ser världen passerar oss? Det finns en pressande känsla av att varit pessimistisk kan vara lätt, men det är nu avgörande att EU tar sina utmaningar på allvar och strävar efter att återfå sin plats i den globala konkurrensen.