Kan livets mysterier lösas i rymdens skräp?

Mer än 50 år efter astronauternas sista steg på månen satsar Nasa enorma resurser på att återigen skicka människor till vår närmaste himlakropp. Den kommande månfärden, planerad till september 2026, ska genomföras med så liten miljöpåverkan som möjligt. Samtidigt är ambitionen att sprida mänskligheten över hela solsystemet allt mer pressande.

Just nu ligger över 200 ton skräp kvar på månen från tidigare missioner, och omkring 40 000 bitar rymdskrot som är större än 10 centimeter svävar fritt i omloppsbana, enligt europeiska rymdorganisationen ESA. Det finns också ett chockerande 1,1 miljoner skrotdelar som mäter mellan 1 och 10 centimeter, samt hela 130 miljoner mellan 1 millimeter och 1 centimeter.

I mars 2023 inträffade en skrämmande incident där rymdskrot med en vikt av 700 gram kraschade genom taket på en bostad i Florida. Det är en påminnelse om de potentiella farorna som rymdskrot innebär för både astronauter och jorden.

Nasa har nyligen utlyst en tävling med en prispott på 3 miljoner dollar, där deltagare från hela världen uppmanas att komma med innovativa återvinningslösningar för både framtida rymdfärder och en möjlig permanent bas på månen.

En stor utmaning som måste hanteras i samband med sådana rymdexpeditioner är det mänskliga avfallet. Det kan låta trivialt, men hur hanteras avföring och urin i rymden? Månen saknar växtlighet för att dölja sig bakom, vilket gör det extra utmanande. Tidigare har astronauter fått dumpa sina avföringspåsar på månens yta, vilket bara bidrar till problemet med skräpet. En lista över objekt som lämnats kvar från de sju tidigare månaderna innehåller bland annat avfallsuppsamlare och till och med golfbollar.

Nasa har uttryckt en önskan att återföra en del av detta avfall till jorden, inte enbart för att städa upp, utan för vetenskapens skull. Det kan finnas mikroorganismer bland avfallet som kan ge oss insikter om livets ursprung. Bakterier är förvånansvärt anpassningsbara och klarar av extrema förhållanden, vilket gör dem till en intressant studie i kampen om livets hållbarhet på andra planeter.

Biologen Margaret Race från SETI-institutet, som letar efter liv i universum, ifrågasätter gränserna för livets existens. Enligt henne visar vi vida bevis på liv i extrema miljöer.

Frågan är nu: om Nasa framgångsrikt kan hämta tillbaka dessa avfallsprover, vad kan de avslöja om livets mysterier? Kanske är det ett glömt kapitel i rymdens historia som ligger dolda i avfallet från vår senaste måneexpedition. För även om allt som en gång levde i skräpen är dött, väcker fynd av levande organismer tankar om livets förmåga att överleva i extrem miljö. Detta leder till stora frågor: Har vi redan tidigare blivit besökta av liv från andra världar, och vilket lärdom kan vi dra för framtiden?