Mordet på 39-årige Mikael skakade Sverige och väckte omfattande furore. Tragedin inträffade i en gångtunnel, mitt framför ögonen på hans 12-årige son, när de båda var på väg till simhallen i Skärholmen, södra Stockholm, i april förra året.

Rättegången har nu återupptagits, där en 18-årig man står åtalad för att ha skjutit ihjäl Mikael. Under tidigare polisförhör har den misstänkte varit fåordig, men nu i rättssalen är han mer frispråkig och säger att han har blivit missförstådd.

"Jag har en stökig bakgrund, men jag är ingen mördare", hävdar den 18-årige mannen som nekar till mordanklagelser. Trots sina ord vägrar han att ge sin version av händelsen i gångtunneln.

"Jag känner mig inte bekväm med att gå in på detaljer", säger han, vilket väcker frågor om huruvida ens en medvetenhet om situationen fanns när han tryckte av sin pistol.

Åklagaren pressar honom om hans reaktioner efter skottlossningen. "Det är fruktansvärt", svarar han, men vägrar att kommentera om han larmade ambulans.

Det finns dessutom en annan 18-åring åtalad för grovt skyddande av brottsling, som medger att han var på plats men påstår sig ha varit distraherad av sin telefon. Han hävdar att han inte såg mycket av konfrontationen mellan Mikael och de misstänkta. "Ja, det var någon som tjafsar med Mikael, men jag hörde inte så mycket", säger han.

Det som följde var chockerande för alla inblandade. En video med Mikaels son visades också i rätten, där pojken öppet berättade om den traumatiska upplevelsen. Han kände på sig att något dåligt kunde hända när hans pappa gick mot de unga männen som han beskrev som "snorungar".

"Jag var rädd", sade sonen och förklarade att Mikael tidigare hade haft en hjärnblödning som påverkade hans personlighet. Pojken beskrev sin pappa som ibland impulsiv och arg.

Under konfrontationen i tunneln blev Mikael skottskadad efter att ha försökt ta ifrån den misstänkte vapnet, en modifierad kolsyrepistol. "Min pappa sprang emot honom och försökte skydda sig", berättade sonen, som såg sin far falla till marken.

Flera av Mikaels anhöriga har varit närvarande i rätten, där hans svåger Elias har uttryckt hur oerhört jobbigt det är att konfrontera de åtalade. "Deras avsaknad av ansvarstagande ger oss en olustig känsla", säger han. Elias påpekar hur långsamt sorgprocessen har gått samtidigt som kampen för rättvisa fortsätter.

"Att de ofta väljer att inte kommentera känns som ett tecken på att de har något att dölja", konstaterar han, och beskriver det som vidrigt att bevittna uträttelsen av sitt brott. Rättegången har blivit en påfrestning för den redan sargade familjen, som tvingas bearbeta sin sorg under dessa svåra omständigheter.