Sverige sörjer en av sina mest inflytelserika dokumentärfilmare, Lasse Westman, som avled på tisdagsmorgonen efter en lång kamp med sjukdom, bekräftar hans dotter.

Lasse, född Lars Gerhard Vestman i Nysve utanför Östersund, hade en kreativ ådra som startade tidigt med skämtteckningar i tidningar som Lektyr och Se. Genom att använda sin talang kunde han finansiera sin konstskoleutbildning, vilket banade väg för en framgångsrik karriär inom film.

Under tidigt 1960-tal tog han sina första steg in i tv-världen, där han gjorde dokumentärer som skildrade livet på plats i Kuba och Afrika. Senare fortsatte han med reseskildringar från Asien och USA, där hans unika berättarsätt fångade publiken.

Westman blev berömd för sina personliga dokumentärer där han utforskade familjerelationer. Den kanske mest kända filmen, "Födelsen" (1979), fångade ögonblicket när hans son Dan föddes tillsammans med sin dåvarande fru Gudrun Schyman. Uppföljaren, "Jag kan, jag vill, jag törs" (1980), följde Dans tidiga barndom.

Ett av hans mest gripande verk, "Se döden" (1991), belyste hans långa och kärleksfulla dokumentation av sin mors liv under 20 år, fram tills hennes död. Westman skildrade också betydelsefulla händelser som raggarkulturen, gruvarbetarstrejken i Malmberget och byggandet av Öresundsbron.

I början av 2000-talet flyttade han till Brasilien och producerade en film, "Älskar du mig?" (2004), där han utforskade kärlek och skilsmässor utifrån egna erfarenheter.

Erotiken var en viktig del av hans skapande, där han reflekterade över djupare känslor än bara det fysiska. I en intervju med Flamman 2005 berättade han om sin syn på intimitet, som gick djupt in under ytan av sexuella relationer:

– Det handlar om en ständig ömhet, en närhet man har med varandra. Även om det är tydligare i en sexuell relation finns detta också i vänskap. Mitt behov av detta har sina rötter i en barndom som saknade dessa känslor.

Lasse Westman blev 86 år gammal och efterlämnar ett arv av djup insikt och empati genom sina filmer.