Min generation växte upp i en tid präglad av stora förändringar. Murens fall 1989 markerade inte bara slutet på kalla kriget utan också början på en ny eran av globalisering och demokratisk optimism. Många av oss som blev vuxna under 1990-talet trodde att den liberala demokratin var här för att stanna. Men i vår ungdom förstod vi inte alltid den politiska kontexten – vi var mer fokuserade på de kulturella fenomen som omformade vår identitet.

I slutet av 1990-talet, med tillgång till tidigare stängda gränser och en explosion av informationsflöden, började vi att omvärdera populärkulturen. Populärmusik och Hollywoodfilmer bröt sig in på kultursidorna, där de tidigare sågs som mindre viktiga. Tidskrifter och medier började uppmärksamma hip hop och andra musikaliska uttryck med samma allvar som klassisk litteratur och film. Detta förändrade hur vi såg på kulturen och hur vi själva ville bidra till den.

Det var under denna tid som jag började inse vikten av vår kulturella gemenskap. Mat, musik och film blev sätt för oss att förstå världen utanför våra egna samhällen. Med dessa nya influenser i våra liv påverkades våra värderingar, normer och förväntningar. Vi blev mer öppna för nya idéer och tankar, vilket ledde till en mer inkluderande syn på världen.

Tyvärr har vi i takt med tiden sett hur demokratin ifrågasatts och populismen vuxit sig stark. Det är oroväckande att autokrater och terrorister ofta attackerar ny kultur och strävar efter att tysta röster som inte överensstämmer med deras snäva definitioner av identitet. Motståndet mot detta hotar demokratin självt. Vi måste värna om mångfald och kulturell innovation för att kunna tänka fritt och framåt.

Public service har under de senaste åren utsatts för nedskärningar, vilket har lett till att viktiga kulturtidskrifter och program lags ner. Det är en sorglig utveckling, särskilt när man ser hur dessa plattformar en gång var viktiga för att främja och sprida populärkultur.

En av de mest tankeväckande böcker jag har läst är Emily Nussbaums ”Cue the sun!”, där hon utifrån dokusåpan analyserar samhällets utveckling och hur vår generation har formats av både underhållning och verklighetsprogram. Nussbaum påvisar hur dokusåpan har påverkat vår syn på mänskliga relationer och värderingar, med samma tyngd som klassiska filmer och litteratur. I en tid där Donald Trump och andra populister hotar demokratins fundament är det viktigt att vi reflekterar över vad vi lämnar vidare till nästa generation.

Som vi närmar oss 2024, ett år som kan bli avgörande för demokratin, är det viktigt att tänka på hur vi kan bevara de kulturella värden som en gång definierade vår ungdom. Vi har ett ansvar att skydda dessa värden och säkerställa att framtida generationer får möjlighet att växa och utvecklas i en inkluderande och demokratisk miljö.