Den omtalade boken "Pappaskämt" har blivit en av årets mest sålda fackböcker och har legat framme på Akademibokhandeln hela hösten, vilket gör att den förmodligen hittade en plats under många julgranar. Boken innehåller en samling av 300 vitsar, som ofta är förutsägbara och barnvänliga. Exempelvis: ”Vilket språk talar man i himlen? – Engelska, så klart.” Medan humoristiska inslag av äldre snitt kanske känns nostalgi för vissa, vittnar de också om hur mycket humorlandskapet har förändrats. Vitsarna handlar i stället om icke-kontroversiella ämnen, vilket kan uppfattas som en reflektion av dagens politiska klimat.

Det finns en skrämmande tanke i den utbredda cynismen kring skämt; med uppkomsten av sociala medier och stand-up-komik har vi sett en förändring i hur vi skrattar och vad vi tycker är okej att skoja om. De skämt som förr kunde få alla att skratta, har i stor grad försvunnit. Nu beskylls många för att vara politiskt inkorrekta, vilket resulterar i att många drar sig för att skämta överhuvudtaget.

I kontrast till "Pappaskämt" är komikern Louis CK. Hans förmåga att sätta ord på sitt misslyckande som förälder och kombinera det med humor har gjort honom till en kontroversiell men älskad figur. En ny dokumentär på SVT, "Sorry, but not sorry", utforskar hans karriär efter hans metoo-anklagelser. Vissa menar att han inte kan straffas tillräckligt för sina handlingar, en reflektion av den pågående metoo-rörelsen där synen på ansvar och skuld ifrågasätts.

Trots hans förflutna kommer många fortfarande att lyssna på hans humor och se honom som ett geni inom sitt gebit. "Pappaskämt" ger mig dock trots sin förutsägbara humor något varmt, nästan nostalgiskt. Kanske är det inte bara vitsarna vi saknar utan också den gamla tidens gränslösa skratt där mänsklighetens brister kunde skämtas bort, något vi idag ofta håller tillbaka av rädsla för att trampas på tårna.

Så vilken väg kommer vi att ta? Kanske är det dags att ompröva vilken typ av humor som är okej att dela på våra sociala plattformar och hur vi kan återinföra glädjen i vitsarnas världen – innan vi förlorar den helt och hållet.