En liten, leende pojke med mörkt lockigt hår. Fotoalbumen hemma hos hans mamma i Stockholm är fyllda med bilder på Mattias som barn. Han badar, kramar gosedjur och skrattar. Men barndomen var inte enkel. Han adopterades till Sverige som treåring från ett barnhem i Sydamerika. Liten och utan att kunna svenska, var han otröstlig tills mamman ringde barnhemmet och han fick höra personalens röster igen. I vuxen ålder har Mattias diagnostiserats med intellektuell funktionsnedsättning och autism.

Som barn fick han stöd i form av specialpedagogisk undervisning och assistans, något som så småningom fortsatte genom hela hans liv. Han har bott i olika boendeformer för personer med särskilda behov. "Det har alltid varit en kamp för att få hjälp och stöd", säger hans mamma.

Särskilt utmanande har det varit under hans ungdom. Mattias har kämpat med identitetsfrågor, och vid 18 års ålder påbörjades hormonbehandling för att förändra kön från kvinna till man. Idag, med skäggväxt och juridiskt erkänd som man, reflekterar han över sin svåra väg till självförverkligande. "Jag kände mig aldrig som en flicka", säger han.

Under 2022 bodde Mattias på ett LSS-boende i Stockholm. Han hade en egen tvårumslägenhet med tillgång till personal dygnet runt. Tyvärr bidrog ett destruktivt förhållande med en äldre man till Mattias psykiska ohälsa. Trots flera polisanmälningar för misshandel och våldtäkt, återkallade han varje gång anmälningarna.

Den 28 februari började Mattias på en impuls tända eld på en duk i sitt hem, vilket ledde till att han lämnade lägenheten och sökte hjälp genom att överlämna sig till polisen. "Jag var i mörkret och visste inte vad jag gjorde", berättar han. Elden släcktes innan några personer kom till skada, men det kunde ha fått katastrofala följder.

Åklagaren bedömde han som skyldig till mordbrand, men rätten tog hänsyn till Mattias funktionsnedsättning och den psykiatriska utredningen som visade att han agerade under påverkan av psykisk störning. I stället för fängelse fick han skyddstillsyn, vilket enligt många experter är ett sällsynt beslut i liknande fall.

Allt fler röster hörs nu för att ändra lagarna gällande dömda med intellektuell funktionsnedsättning. Christina Heilborn från Riksförbundet Fub nämner: "Det är fel att de döms för brott som de inte förstår innebörden av."

Mattias ställs nu inför en ny verklighet när han ska avtjäna sitt straff på en klass två-anläggning i södra Sverige under två år och tre månader. Hans mamma uttrycker sin oro: "Det känns fruktansvärt att han ska vara långt borta från allt han känner igen."

Kriminalvården står inför stora utmaningar med en överbelastning i systemet, vilket gör det ännu svårare att ge anpassat stöd till personer med speciella behov. Mattias är också rädd för hur hans liv i fängelset kommer att se ut, speciellt när det gäller det sociala umgänget. "Min största oro är att bli utsatt för övergrepp", säger han.

Högsta domstolen har ännu inte tagit upp hans fall, men hans mamma har skickat en begäran om nåd till regeringen i ett försök att få hjälp. Justitiedepartementet planerar att behandla denna ansökan i början av nästa år, och vi hoppas att den faller i god jord för Mattias och andra i liknande situationer.