Ljudet av pingisbollar som studsar kan höras i en källare på ett hotell i Stockholm. Maria Malmer Stenergard, Sveriges migrationsminister, demonstrerar sin vinnarskalle vid ett pingisbord, medan hennes pressekreterare håller en mobiltelefon för att illuminera scenen så att journalisterna kan ta bilder.

Och så är hon här, mitt i mandatperiodens halvlek, omgiven av sitt team för att diskutera de avgörande migrationsfrågor som regeringen står inför. Det är en tid av reflektion och strategisk planering, särskilt med tanke på att Tobias Billström snart avgår som utrikesminister.

Sedan hon tillträdde som migrationsminister hösten 2022 har Stenergard genombrott konventionella gränser genom att argumentera för en kraftig minskning av invandringen. Detta är en åsikt som för ett decennium sedan hade ifrågasatts av hennes egen partiledare, men nu förespråkar Maria Malmer Stenergard den.

Som migrationsminister har hon aldrig tvekat att stå i frontlinjen av en av de mest känsliga frågorna inom politiken. ”Jag tvekar sällan när det gäller migrationsfrågor”, säger hon. Hon tror att om väljarna upplever att politiken har tappat kontrollen, så kommer det att leda till krav på drastiska förändringar.

Exempel som gränskontrollerna mot Danmark, införda under Stefan Löfvens regering under flyktingkrisen 2015, är en sorg för Stenergard. ”Gränskontrollerna är egentligen en stor sorg för mig. Vi måste sträva efter att skapa ordning och trygghet i Europa så att vi kan bevara vår rörlighet,” förklarar hon.

Under de senaste tjugo åren har andelen utrikes födda i Sverige ökat dramatiskt. Hon kopplar detta till olika samhällsproblem såsom utanförskap, radikalisering och gängkriminalitet. För att möjliggöra ett mer öppet samhälle menar hon att invandringen måste balanseras noggrant.

Stenergard poängterar att inte alla invandrare är lika och att Sverige bör prioritera högkvalificerad arbetskraft för att lättare kunna integrera dessa individer i svenska samhället. ”Vi ser att vissa grupper, som finnar och ukrainare, klarar integrationen bättre, medan andra utmanar våra värderingar mer,” säger hon. ”Det handlar om att förstå de kulturella skillnader som finns.”

Regeringens migrationspolitik är nödvändig för att kunna stödja de som är i behov av integration, vilket hon anser är en humanitär skyldighet. Samtidigt insisterar hon på att detta ska göras utan att förlora kontrollen över landets gränser.

I takt med att hon tar sig an de mest diskuterade frågorna, såsom tiggeriförbud och utvisningar, får hon kritik från oppositionsledare som Ardalan Shekarabi, som anser att hennes politik närmar sig Sverigedemokraternas retorik. Stenergard försöker ständigt navigera i en komplicerad politisk terräng, där hon ibland identifierar egna gränser för vad hon kan acceptera i förhandlingarna med Tidöpartierna.

Hennes politiska resa började långt innan hon blev minister. Med ett intresse för politik sedan barndomen och en väg genom riksdagen har hon 'klättrat' i hierarkin. På väg till en mängd olika positioner har hon utvecklat en pragmatisk inställning till integrationspolitiken.

Malmer Stenergard beskriver sig själv som både tuff och empatisk, och poängterar att det krävs både hjärta och hjärna i den politik hon bedriver. Hon har också haft uppmanat sina yngre kollegor att brinna för sina frågor utan att glömma empatin.

Med sin nuvarande roll som migrationsminister har hon visat att hon inte bara är en politiker, utan även en person med omtanke, vilket framhävs av hennes nära vänner och kollegor, som budskap att hon verkligen bryr sig om människor. Maria Malmer Stenergard är avgörande i arbetet med att forma Sveriges framtid. Att hon är intresserad av att förbättra Sverige är tydligt, och hennes insatser kommer att fortsätta att påverka den känsliga migrationspolitiken framöver.