Den bioaktuella filmen ”Så länge hjärtat slår” tar en djupdykning i den tragiska och skrämmande tid då covid-19 viruset spreds på svenska äldreboenden och hur vården kämpade i kris. Manusförfattaren Malin Lagerlöf, som har arbetat flitigt för att skapa en verklighetstrogen skildring av denna period, uttrycker oro över att tittare kanske känner avskräckning.

"Jag hoppas verkligen att folk inte blir avskräckta av filmen. Vi måste våga hantera det svåra och mörka för att kunna lära oss och förstå vad som hände, säger hon."

Lagerlöf har varit tydlig med att hon trodde att situationen för sjukvårdspersonalen skulle förbättras när pandemins värsta skede var över. Men verkligheten visade sig vara mer komplex.

"Men så blev det ju inte, jag känner mig så jäkla blåst. Vi bara skakar av oss allt, glömmer och går vidare, konstaterar hon."

Filmen tar inte bara upp bristen på resurser och den mentala påfrestningen som vårdpersonal stod inför, utan också den ovärderliga mänskliga styrkan som dök upp i krisens mitt. Många har också ifrågasatt huruvida vårdsystemet har lärt sig av den här krisen, och om vi är bättre förberedda för framtida utmaningar.

I en tid där pandemins följder fortfarande känns av, är Lagerlöfs film en påminnelse om att vi måste fortsätta att reflektera över vår erfarenhet, på såväl individ- som samhällsnivå. Vad har vi egentligen lärt oss och hur kan vi förbättra oss för att skydda de mest sårbara i samhället?