När 18-åriga Tara Babulfath deklarerade att hon siktade på OS-guld i Paris, var den skeptiska stämningen tydlig. Men hon återvände med en bronsmedalj, vilket visar att hon menade allvar.

I juli avslöjade Magda Gad att hon skulle starta en ny tidning där Edgar Mannheimer skulle vara kulturchef. Tillsammans fällde de hårda omdömen om Sveriges journalistkår, innan det visade sig att GAD-tidningen snart skulle påbörja sin resa.

Det så kallade 500-uppropet väckte stort intresse och nya namn som Özz Nûjen och Alexandra Urisman Otto anslöt sig, vilket gjorde många förväntansfulla. Johan-Mathias Sommarström från Sveriges Radio berömde teamet för deras ambitioner.

Men när projektet nu står klart, inser vi att det hela har blivit betydligt mer komplicerat. Istället för en storskalig tidning har vi nu en plattform som knyter an till Mästare Skräddare – men i praktiken verkar det inte bli något av.

Från att ha lovat en medietjänst liknande Spotify har GAD nu dragit sig tillbaka till tidiga skeden med få resurser, lutande mot en kökssoffa och svaga framtidsutsikter. Vad hände med de lovande namnen, och varför upphörde allt så plötsligt?

Snabbt dök frågor upp när det avslöjades att en av de anslutna tech-profilerna hade gjort antisemitiska uttalanden i tidigare e-postkonversationer. Gad Mannheimer bekräftade att samarbetet avbröts, men detaljer om vem som låg bakom tystades ner.

I takt med att nyheterna kom, valde Urisman att lämna, vilket hon kopplar till personliga skäl, samtidigt som den interna kommunikationen om rekryteringen förvirrade, då både Frost och den anonyme kreatören försvann från radar.

Vi står nu med en historia där den kaxighet som visades i början helt saknar den hårda jobben och noggrannheten som krävdes. Fem av sex potentiala stjärnor är borta innan starttransan.

Det kanske inte handlar om bristen på ambitioner, utan snarare om den slappa researchen? Med ett spirande projekt övergivet innan det ens kommit upp på fötter, kan vi inte låta bli att undra hur många andra krossade drömmar som döljer sig bakom denna. Ironiskt nog, medan Tara Babulfath miste inget i sitt fokus och talang, verkar GAD vara ett exempel på bristande engagemang och planering.