En ny studie som involverar 3,8 miljoner barn och unga födda mellan 1991 och 2020 visar att 5 procent av alla barn någon gång placeras utanför hemmet av socialtjänsten. Mer än två tredjedelar av dessa placeringar sker under tonåren, och även om majoriteten av insatserna görs på frivillig basis, blir 1,5 procent av barnen tvångsplacerade innan de fyller 20 år.

Studien bekräftar tidigare forskning som pekar på att socioekonomiska faktorer, snarare än födelseland, har en starkare påverkan på sannolikheten för placering. Barn med två utlandsfödda föräldrar bor i genomsnitt 18 gånger mer frekvent i områden med stora socioekonomiska utmaningar. Det är därför avgörande att ta hänsyn till socioekonomiska faktorer när man diskuterar omhändertaganden.

Intressant nog visar resultaten att när man jämför barn med liknande uppväxtvillkor, har de med två utlandsfödda föräldrar 40 procent lägre sannolikhet att bli placerade enligt SoL eller LVU. För barn vars föräldrar är födda i muslimska länder är siffran ännu mer slående – en 50 procent lägre sannolikhet jämfört med barn med svenska föräldrar.

Dessutom har barn med föräldrar från muslimska länder en kortare placeringstid, i genomsnitt 1,8 år, jämfört med 3,6 år för de med svenskt ursprung.

Rapporten indikerar en allvarlig brist på insatser från socialtjänsten och andra samhällsaktörer som inte tillräckligt når ut till barn med utländsk bakgrund som verkligen behöver skydd. Detta väcker frågor om hur resurser fördelas och hur socialtjänsten kan förbättra sina riktlinjer för att bättre stödja alla barn, oavsett bakgrund.

Denna del av diskussionen är avgörande eftersom den belyser att insatser måste baseras på verkliga behov istället för att fokusera på myter och stereotyper. Många barn som kämpar i tystnad förtjänar att få det stöd de behöver oavsett deras familjebakgrund.