Ludmila Engquist, 60, berörde många när hon öppnade upp känslomässigt i en intervju på TV4.

Den tidigare hæklløperskan kunde inte hålla tillbaka tårarna i Nyhetsmorgon, när hon berättade om sin självbiografi.

"Vill du ha något att torka med?" frågade programledaren Sofia Geite, som också tröstade henne under den känslosamma stunden.

Engquist, som tidigare avslutat sin karriär som bobåkare efter att ha tagit dopningspreparat, har nu börjat dela med sig av sina livserfarenheter efter att ha varit borta i över 20 år i Spanien.

I år har hon skildrat flera av de mörka händelserna i sitt liv, inklusive berättelser om övergrepp hon utsattes för i ung ålder, sin kamp mot cancer och både självmordstankar och känslan av ensamhet.

Under intervjun förklarade hon att de senaste åren har präglats av skilsmässa, sjukdomar och djup depression, vilket ledde henne till beslutet att skriva sin bok, "Ludmila – svenskare kan ingen vara".

Det var under denna intervju som Engquist, när hon talade om varför hon kände behov av att skriva sin bok, blev mycket känslosam. Hon förklarade att berättelsen inte är till för att svenskarna ska förstå henne, utan snarare som ett sätt att förstå sig själv.

Med tårarna rinnande in i ögonen mottog hon en näsduk från en person i studion. "Förlåt", sa Engquist, med en blandning av gråt och skratt.

Hon delade även med sig av sitt tredje cancerbesked och hur det fortfarande påverkar hennes mentala hälsa.

Ludmila Engquist är inte bara en framgångsrik idrottare – hon har också varit ett symboliskt ansikte för styrka och uthållighet. Hon vann sina medaljer under en tid då kvinnlig idrott ännu kämpade för erkännande. I olympiska spelen 1996 tog hon guld på 100 meter häck och dessutom två VM-guld under sin hæklløparkarriär. Att höra hennes historia nu, med alla prövningar hon har gått igenom, känns som en påminnelse om den styrka vi alla bär inom oss.